Jag kan fortfarande höra Smilla morra och skälla då man kommer in genom ytterdörren. Jag hör henne morra då det passerar bilar förbi huset och jag bara väntar att hon ska sitta där i bädden. Att hon ska sitta där med sina spetsiga öron och kolla mot dörren. Men varje gång jag tittar så är den helt tom. Jag önskar varje gång att hon ska sitta där. Att jag kan få ge henne en puss och borra ner min näsa i hennes päls. Att jag kan få snurra henne korta öra runt mitt finger tills hon somnar i min famn. Men inget av detta kan jag någonsin få göra mer. Jag tyckte hon var jobbig som vaktade huset och mig så mycket. Men nu då allt är borta saknar jag det. Vill bara vrida tillbaka tiden och göra saker lite annorlunda så hade kanske detta aldrig hänt. Jag köpte henne då jag höll på att bli deprimerad och hon fick mig att vända allt. Hon fick mig att bli glad igen. Vem ska nu följa mig som en svans och se till att jag mår bra? Jag saknar henne så att det gör ont i hela kroppen.

Ibland tar livet en vändning som man aldrig hade trott. Att ett ljus blåsts ut och en stjärna nu åter igen tänts över oss. Alla sagar har inte lyckliga slut. Denna saga slutade allt för tidigt. Min älskade smilla lämnade oss igår som ni säkert vet. En olycka händer fort och smilla råkade vara på fel ställe vid fel tillfälle. Hon somnade fort in och kände varken smärta eller hann uppfatta hur allt hände. Vilket jag är glad över. Hade inte klarat av att se henne ligga där skadad och ha ont. Hela familjen är i chock och även hundarna. Bebe och Ängla saknar sin lekkompis.
Jag kommer inte att berätta exakt vad som hände då jag inte vill hänga ut någon/några. Utan ni får nöja er med att det hände en olycka här igår och smilla klarade sig inte. Jag vill inte heller att ni ska sitta och spekulera i hur allt hände. Både jag och min man har valt att bara berätta för några närstående vad som hänt och inget mer. Varken jag eller min man rår för att detta hände och hänt är hänt. Vi kan inget göra förutom att sörja våran älskade smilla.

Idag hade jag och en planerat att rida ut och i detta grymt fina väder med +14 grader varmt i solen och nästan vindstilla så passade det ju grymt bra att rida ut. Hon tog Q och jag tog Ettan. Hästarna var lite pigga och såg ibland ett och annat spöke som dom reagerade på, men dom gjorde inte så mycket av det förutom att hoppa till och sen gå vidare. HAHA. Vi red ett varv runt byn och pratade om allt mellan himmel och jord. Det var så kul och det är så kul att vi är så lika fast ändå så olika.. HAHA.
Efter att vi ridit så åkte jag, min man och max för att hämta hem mer hö till hästarna och max fick ju se traktorn så han var verkligen nöjd. Efter det så for vi till Byske och lyxade till det med en pizza vilket max verkligen tyckte var gott. Då vi sen kom hem så gick jag ut i stallet och for ut och red pajsen. Han var lite pigg och jag fick kämpa på ett tag för att få han att arbeta i form. Han var lite stel och ville inte riktigt lyssna på mig. Men med lite lirkade så gav han sig.

Sen hände något som jag verkligen inte hade förväntat mig. En dragisk olycka hände och min älskade Smilla lämnade oss. Tårarna bara rinner och jag är i chock. Det är svårt att ta in att det verkligen har hänt. Känns som om det bara är en dröm och att jag strax kommer att vakna ur denna hemska dröm.

Det är aldrig kul att vakna på morgonen och man är tröttare en då man la sig samt att man har ont i skallen. Då vill man bara glömma hela dagen och inte ens resa sig upp ur sängen. Min man var lika seg och hade ont i skallen idag. Så jag misstänker att det är för att det har stormat ute inatt och man har väl sovit lite oroligt pga det.

Jag lyckades ändå vid lunchtiden dra med min man, max, spike och ettan ut på en härlig promenad runt byn i detta grymt fina väder. Jag hade planer på att rida men då jag är så seg i kroppen och skallen så är det lättare att bara gå en promenad med henne. Och det var ju tur det för hon var på tårna idag och allt var lite läskigt. Till och med saker hon aldrig reagerat på kunde ju idag kanske ha som tanke att hoppa på och döda henne. Man vet ju aldrig så det var enligt henne bäst att dansa runt och hoppa till för allt. Men efter att jag blivit arg på henne och röt ifrån så gav hon sig och insåg att hon inte får bete sig så. Det var bara spike som var med av hundarna. Campa löper och jag tyckte att han kan ju lite ensamtid och inte sitta ihop med tikarna då. Han tyckte det var kul och det är nu då man bara tar ut en hund ur flocken som man inser hur duktig just den hunden är. Han gick fot löst vid barnvagnen och fast vi sa att han fick leka och busa så sprang han mest bara och gjorde sina behov eller luktade på någon god fläck innan han sen kom tillbaka och gick lugnt vid vagnen.

Nu ska vi åka och äta middag i stan med momme och moffe (mina föräldrar) =)

Ja idag är det bara 15% kvar på denna graviditet och jag skulle helt ärligt ljuga om jag säger att jag inte är nervös. Tiden har gått så fort och jag har inte hunnit planera och fixa allt inför lilla kottens ankomst. Så det blir att försöka göra det så fort som möjligt.  

Planen idag var att motionera hästarna. Men så ringde min bror och bjöd oss till han på middag så jag bestämde att inte rida hästarna då jag blir så trött i kroppen av det. Så familjen for till min bror och max fick kolla på kossorna. Jag och han satte oss även ner bland småkalvarna så max fick klappa på dom. Han är lite blyg för dom men han tycker det är kul att få klappa dom. Sen så fick han ju se på trakorn och det tror jag han gillade mest. Max lekte runt som en galning och då vi sen for hem så var han så trött att han somnade i bilen. Vi bar in han och gjorde hans välling och sen fick han gå och sova. Han somnade dirket i sin säng. Det tar på krafterna att vara och leka hos morbro ;)

Ja ni läste rätt. Det känns ju inte som om man bor i norrland då man har såhär varmt under perioden man brukar ha -20 grader. Men jag lovar, jag klagar verkligen inte. Det är ju nu då det är så varmt och skönt ute som man kan hitta på roliga saker ute och det är ju bra. Man ser på alla djuren att dom också gillar denna värme. Dom har fått vårkänslor och är just nu mer vilda en tama. Men det gör inget. Jag ser det som ett gott täcken på att dom mår bra.

Jag for idag ut igen och red en härlig uteritt med min medryttare på killarna och det var sen tänkt att jag skulle Ettan men jag vart så trött i kroppen att jag valde att avstå från att motionera henne. Så jag gav bara hästarna vatten och hö innan jag sen gick in och tog det lugnt en liten stund innan jag sen drog med hela familjen ut på gården och där lekte jag, max och min man runt med hundarna och max tyckte det var så kul att få gå runt på gården. Han gick med sin gåvagn och stannade ibland av för att kasta en och annan liten snöboll till hundarna. Han hjälpte även till att sanda/grusa gården så att man inte slår sig gul och blå i denna isiga värld som tyvärr blir då det är så varmt ute.

Vi har även varit ner till mina föräldrar och ätit middag där. Och fär er som undrar, Ja vi är där nästan varje dag och vi turas om att laga mat till varandra så det blir billigare för oss alla. Sen så vill dom ju umgås med max vilket är naturligt. Vem vill inte umgås med sitt barnbarn?

Max och moffe löser sudoku tillsammans och min man sitter på golvet och läser en tidning. Fråga inte varför han sitter där. Men det var tydligen skönt. HAHA

Nu ska hundarna rastas och sen ska jag sova. Min man drog till jobbet vid 9 tiden så jag har sängen helt själv en natt till innan jag tvingas dela den grymt sköna sängen med han.. HAHA. Nej då så känner jag inte. Men samtidigt kan det ibland vara skönt då han jobbar natt och jag sover själv. Jag kan då ligga som jag vill i sängen och slipper ha någon som ligger och snarkar vid min sida och håller mig vaken halva natten.

Jag steg upp strax efter 7 idag med max och vi började dagen med att städa. Det kan verkligen behövas ibland. Med 6 hundar, en man och en vild son i huset så ser det ibland mer eller mindre ut som om en orkan varit in i huset. Allt ligger överallt och det är hundhår som bildar damkorvar som bara väntar på att man ska gå förbi så dom kan hoppa fram och bita en i fötterna.. HAHA.. Nja inte riktigt men nästan.. HAHA

Hästarna fick en ledig dag idag så jag hade tänkt att fara ut med dom med vädret tyckte att det passade så bra att regna idag och blåsa. Så jag tappade suget att fara ut med dom så jag var bara hemma och var med min man och max. Ibland kan man behöva sådana dagar också då man kan släppa allt man planerat och bara njuta av varandra. Sen så passade jag ju på att städa lite då det ändå inte var så kul väder. Men då man är höggravid och smidig som en flodhäst så går städandet inte fort och man blir trött i kroppen nästan dirket. Fast jag gör mitt bästa och även om städandet ska ta 2 dagar innan jag är klar så är jag ändå glad att jag har städad och resultatet blir så bra efteråt. =)

Nu sitter man här ensam i soffan igen efter att min man åkt till jobbet och lilla max sover gott i sin säng. Jag ska nu kolla lite på tv och sen väntar sängen för mig med.

Jag och Max steg upp strax före klockan 8 och lät min man sova vidare då han jobbar natt i veckan. Man blir så seg av att stiga upp så tidigt så jag satt som bara i soffan och stirrade på barnprogram medan Max var lika pigg och busig som vanligt. Tänk om man hade hälften av hans energi, då hade man ju kunnat hinna göra mycket under dagarna.

Sen vid 11 tiden gick vi upp och väckte min man och sen så gick jag ut i stallet. Min medryttare kom och vi tog en härlig runda i skogen med alla hästar. Jag red Pajsen och hade med Ettan som handhäst medan medryttaren red på Quetcho. Vi red på stigar som ej var uppskottade så hästarna fick plumsa i snön. Dom tyckte var tungt nu då det varit så varmt och snön är blöt. Det var ingen hög snö men ändå så där så det tar lagomt på dom att kämpa sig fram i den.

Efter att ha ridit så satt jag, min man och lilla max och kollade på tv. Sen så skulle jag gå till köket och hämta min mobil. Dåbörjer sig max framåt i soffan för att kolla vart jag tog vägen och han har så hög fart att min man försökte stoppade han men hann inte. Så max föll på huvud rakt ner i folvet. och fick en stor bula som ni ser på bilden.  

Det är inte lätt alla gånger att vara liten. =( vi kylde bulan och ändå är den så stor som på bilden. Tur att man har en påse blåbär i frysen. Denna påse kommer alltid fram så fort max gjort en olycka och måste kyla ner lite. =)

Vi har nu ikväll varit en stund hos mina föräldrar och sen for min man på jobbet så just nu är det bara jag och hundarna vakna. JAg ska strax rasta dom och sen väntar sängen. Känner mig trött och slut, så det ska verkligen bli skönt att få sova.