Å det är så frustrerande alltså. Jag är SÅ GRYMT sugen att motionera hästarna. Men nu då ridbanan ej är uppskottat så blir det så att jag bara kan rida/kör efter väg och då kan jag inte passa på att motionera dom medan Max sover då jag är ensam hemma med han. Vilket leder till att jag bara är ut och klappar på hästarna för att sen gå in igen. Suck. Jag vill ha ett ridhus som granne och där man kan ta med babyvakten så jag hör om Max vaknar. Då kan jag motionera hästarna så mycket som jag vill. Denna vecka har det bara blivit 1 gång! Vilket jag mår dåligt över. Men ja hästarna får stå och äta upp sig i vikt nu efter att ha blivit avmaskade. Så jag får se det så. Men ändå. Jag är så grymt sugen att motionera dom under dagen och inte då det är mörkt. Så denna vecka då min man jobbat dagtid har varit grymt jobbig. Nästa vecka blir det bättre och har jag tur så kanske min man skottar upp grannens ridbana så jag kan rida lite där igen.
Jag vill ha sommar nu då man kan motionera dom mer.

Idag är det 3 månader sedan allt det hemska hände och fick hela min familjs värld att skakas om ordentligt. Det som ingen trodde skulle hända höll på att hända. Man har sett och hört hur andra blivit drabbade men inte trodde jag att det skulle hända oss. Vi stod där på svaga ben och vi alla var mer eller mindre i chock. Vi grät och tröstade varandra. Helgen gick fort fast man bara satt och stirrade rakt fram. Jag minns hur torra mina kinder var efter helgens alla tårar som rullat ner för dom. Man tog timme för timme och allt kändes tomt. Hade jag inte haft Max så hade jag nog bara legat i sängen och vägrat resa mig upp. Min man var också stort störd och jag är glad för det.

Nu då tiden har gått och man fått ta in allt som hänt så känns det som om det var längre sedan allt hände. Jag har vaknat upp vissa nätter och gråtit efter att ha drömt om det som hänt. Efter att ha stått i drömmen på sidan om och sett allt men inget kunna göra. Man har skrikit sig hes och ropat på hjälp men ingen har hört mig i drömmen.
Jag är glad att min familj är så pass stark att vi har kunnat prata om allt. Vi har pratat, gråtit och hjälp varandra att ta dom där vingliga stegen vidare. Man har som person blivit starkare och jag har lärt mig att ta vara på livet bättre. Att säga att man tycker om varandra och att verkligen finnas som stöd då man ser att någon behöver det. Jag är glad att det som hände inte slutade värre en vad det gjorde. Att vi ändå klarade av det tillsammans och att vi idag ändå är tillbaka på "rätt spår" och börjat leva ett sådant normalt liv man kan. Men hur kan man gå tillbaka 100% till sitt normala liv efter det jobbiga som hänt? Det är svårt och kommer att ta lång tid. Men vi kämpar och jag vet att vi kommer att klara av det. Tillsammans med hela min stora familj så kommer vi klara av detta. Vi kommer en dag kunna se tillbaka på allt som hänt och glädjas över att vi klarade av detta.

Ja Max väckte mig strax efter kl 24 inatt och då jag gick till han så har han 39,3 grader i feber. Stackars liten. Blev att byta blöja och ge han alvedon innan jag sen la mer han i hans säng och gick själv och la mig. Har hört han flera gånger i natt vakna till och klaga men han har somnat om lika fort. Han väckte mig strax efter kl 9 idag och då steg vi upp. Max ligger på 39 grader nu och trots att han är lite slut så leker han lite i alla fall. Han ska snart få gå upp och sova lite lunch.

Solen lyser idag och det är jätte härligt väder ute. Synd bara att min man jobbar. Jag hade gärna varit i stallet. Men det är svårt nu då ridbanan inte är uppskottad. Så jag är begränsad vilket har lett till att hästarna inte fått komma ut så ofta som jag vill. Så nu längtar man till sommaren då man kan börja motionera hästarna mer.

Max väckte mig 07:20 och vi båda steg upp strax innan kl 8. Jag känner mig seg och trött i skallen. Men misstänker att det bara är för att skallen inte vaknat en. Jag och Max sitter nu och äter frukost efter att ha myst i soffan framför tv och sen rastat hundarna. Sen ska dom få mat efter att vi ätit.

Vad vi idag ska göra vet jag inte. Var tänkt att jag och min medryttare skulle rida ut vid 14 tiden. Men nu kan det hända att min man inte kommer hem från jobbet när det var tänkt. Så vi får se hur det blir. :)

Ja jag har idag inte alls hunnit bloggat som ni säkert märkt. Så detta blir dagens första och sista inlägg. Alltså sista för idag.
Jag har idag varit på begravning. Min älskade farmor har lämnat oss i den hemska sjukdomen cancer. Mer och mer lämnar oss pga cancer men vi ska komma ihåg att alla runt om blir drabbade. Man vill inte att sina nära och kära ska vara sjuka och att få en sådan hemsk sjukdom som cancer är det nog ingen som vill ha. Vi på sidan om kan inget göra annat en att be och hoppas att sjukdomen inte "tar med" sig våra nära och kära från denna jord. Jag vill skänka en extra tanke till er alla där ute som blivit drabbade och till er som har någon som blivit drabbade.

Jag har sen umgåtts med släkten nu då typ alla lyckats samlas och vi åt middag ihop. Max lekte runt med mina kusiners barn så han hade grymt kul. Skrattade, lekte och busade på. Älskade söta kotten.
Som ni säkert förstod så är jag trött och slut efter dagen så jag var bara ut och gav hästarna mat och vatten innan jag sen gick in igen och har suttit i soffan och pysslat ihop armband av pärlorna jag köpt. Så nu har jag två egna och två som ska iväg till andra. Bilder kommer i morgon. :)

Nu ligger jag i sängen och ska strax sova.

RIP-farmor <3

Ja jag börjar fundera om det är Max tänder (4st) som gör att han nu är grinig, gnällig och sur för minsta sak. Det är hans kindtänder som nu kommer. Vilket jag vet gör ont. Jag vet ju bara hur ont det gör i käken då man tappat en tand och den nya ska komma. Men om det nu inte är tänderna så är det så att han kommer bli sjuk igen. Vilket jag inte vill. Då är det bättre att det bara är tänderna.
Jag har idag lyckats få i han yoghurt till frukost och gröt till lunch. Ja ni hörde rätt. Max som hatar gröt har nu smått börjat tycka om det igen. Efter att ha ätit gröten så gick vi raka vägen upp till badet och han satt och lekte i ca 40 minuter i badet innan han ville upp. Då duschade jag av han och satte på han en ny blöja och så hans pyjamas. Så nu är han mjuk av all babyolja och sover gott i sin säng. Han har sovit sen strax före 12 så jag hoppas han sover till kl 14 så han i alla fall får 2 timmars sömn. Sen bär det ju av till barnmorskan. Vi ska på vanlig kontrol och kolla hur lilla kotten i magen har det.

Idag är det onsdag som jag gissar att många av er redan vet. Onsdag betyder att redan halva jobbveckan har gått och att det nu bara är 2 dagar kvar tills helgen är. Helgen som många verkligen längtar till. Att slippa gå till jobb/skola och bara få umgås med sin familj, vänner och dom man älskar. Det gäller att ta vara på den tiden. Att se till att man verkligen bryr sig om dom man älskar. För man vet aldrig när dom kommer att lämna en. En olycka kan hända fort och då ångrar man att man aldrig sa 'jag älskar dig' tillräckligt mycket. Så dagens uppgift till er som läser detta blir att säga till era älskade att ni älskar dom. Det garanterar jag att dom kommer tycka om.

Jag har då nyss fått i lite frukost i Max. Nu ska hundarna få komma ut och rastas och sen så ska både jag och hundarna äta frukost. Eller ja dom äter hundmat och jag yoghurt. Sen idag då min kommer blir det att fara till barnmorskan och så ska vi handla lite tror jag.

Idag efter att min man kom hem så skuttade jag ut i stallet som jag hade planerat tidigare idag. Men idag gjorde jag något som det var grymt länge sen jag gjorde. Jag selade ettan och for ut helt själv och körde henne. Första gången vi är helt själva. Annars brukar min man följa med eller så någon av mina vänner på mina/deras häst. Men inte idag. Visst jag hade lite fjärilar i magen. Men lyckades ändå på något sätt behålla mitt lugn vilket gjorde att ettan också var lugn. Hade väntat mig bus och bråk från hennes sida, men hon överraskade mig och gjorde bara 4-5 små mockaprång då hon råkade komma in i galoppen. Vilket är helt naturligt. Tur att jag kom på att sätta på slaggjorden på henne. Så hon gav sig då hon insåg att den höll ner hennes rumpa. Efter att hon insåg att jag vunnit över henne så gav hon sig och lyssnade jätte bra på mig. Körde lite runt byn och hon skötte sig så där grymt bra att mina tårar började rinna av lycka. Hon visar verkligen hur fin hon är vårt band till varandra är grymt starkt.
Sen efter att jag kört henne så skyndade jag mig in och bytte kläder. Sen bar det av till mina föräldrar för att äta middag med dom. Dagens mat bestod av grillkorv, klyftpotatis och wook grönsaker. Grymt gott. Tyvärr så åt Max typ inget. Han har 4 tänder som kommer så jag gissar att han är öm i käken. Vi for sen hem strax innan kl 20 och min man nattade en trött liten Max. Jag skuttade sen ut i stallet och for ut och skrittade Pajsen barbacka runt byn och tog med Q som handhäst. Så jag slog två flugor i en smäll.

Det jobbiga nu med hästarna är att då jag nu fått upp Pajsen så fint i vikt och hull så får dom mask och nu är han smalare igen. Fast både ettan och Q är smala denna gång. Så nu blir det att öka upp all mat till dom så dom snart kommer att vara i bra vikt igen hoppas jag. Bara att ta nya tag och göra sitt bästa. Fast visst blir man besviken/arg då man kämpat så mycket och så blir det pannkaka av allt. Ska även flörta till mig att sko och brodda om dom. Nu är alla djur nattade och hästarna har fått mat och vatten.

Jag ligger just nu i sängen och ska nu sova. Är så skönt att man börjat lyckas vända på dygnet och stiger upp tidigare på morgonen och lägger sig då tidigare på kvällarna. Man blir så pigg under dagen och man får mer timmar att göra saker på då det är ljust. På kvällen blir jag även så trött pga graviditeten så jag tycker det är så skönt att kunna göra så mycket som möjligt under dagen då det är ljust ute.

God natt gott folk.

Bjuder på en lite studdig bild från dagens körning med ettan. :)