Inget kan ju ha missat att det snart är val här i Sverige. Man matas ständigt av reklam om detta val och helt ärligt är jag lite orolig inför detta val. Jag är livrädd att det ska bli fel parti som vinner och att det kommer bli kaos i Sverige. Vi har redan gått igenom en pandemi ingen hade kunnat förutspå och sen efter det har svenska folket mest stått i motvind med käftsmäll på käftsmäll och nu lovar alla partier guld och gröna skogar och skulle det vara möjligt skulle dem alla plocka ner månen om vi bad om det också. Partierna trycker på knappar som gör att vi lockas att välja just deras parti, men snälla älskade svenska folket, rösta med hjärtat och hjärnan. Låt inte dessa härliga lovord bli det ni går på, läs på om alla partier och avväg sen noga vem eller vilka ni ska rösta på. Gräset låter alltid grönare på andra sidan, men kom ihåg att det kan också lura dig och helt plötsligt är du fast med att sköta om skiten också. Jag menar inte att något parti är sämre än det andra, men det finns några som är bättre än andra och det är kanske dem man ska rösta på?! Så alla ni som röstar kan ju tänka igenom vad det är ni röstar på innan vi gör det. Så kanske vi i Sverige sen kan få lite medvind och slippa all kaos som jagar oss nu. Tack för mig och kom ihåg att rösta rätt. =)

Jag lämnade av grabbarna idag på skolan, gav dem en kram och sa att detta kommer gå bra idag. Önskade dem lycka till och såg hur en något nervös Max skuttade iväg till sina kompisar. Följde sen Milian och visade vart han ska ha sitt nya klassrum och sen då jag skulle säga hej då fick han lite tårar i ögonen. Gav han en kram och sa att det är okej att vara nervös och jag tror att denna dag ändå kommer att bli bra. Sen skuttade även han iväg in i klassrummet för att kolla vart hans plats var. Pratade lite med hans lärare och sen cyklade jag hem igen. Tänkt att mina grabbar blivit så stora och om ett år är det även Milla som ska lämna mig och börja förskola innan sen även skolan börjar för henne.

Nu ska man väcka upp Matheus som sover så gott med pappa. Pappa har jobbat natt och sover så jag lämnade lilla kotten vid hans sida i sängen medan jag cyklade med de andra barnen till skolan. Milla var också hemma och låg i sängen och såg på sin padda. Men nu sitter hon vid köksbordet och leker med sin leklera medan jag har fixat med alla djuren och ska nu äta frukost innan man ska till BVC på 4 månaders kontroll på lilla kotten.

Ja som rubriken lyder så har vi i helgen haft fullt upp. Igår var det kalas för barnens kusin som fyllt 8 år och direkt efter det kalaset drog vi till släktträff i Piteå för att träffa några ur släkten på min mammas sida. Var väl ca 4 år sen man träffade dem sist då det ej blivit någon träff pga pandemin. Men i alla fall så blev det nu äntligen av i går och det var väldigt kul.

Sen idag blev det dop för lilla Matehus och sen raka vägen hem med alla och ha kalas för Max som fyllt 9 år. Tänkte att då släkten ändå är samlade och sak vara med på dopet så kan man lika gärna fira Max med släkten också så slapp de komma flera gånger på samma månad.

Så nu har man hunnit göra bort allt och detta var sista helgen på sommarlovet och i morgon börjar skolan. Sommaren har gått så fort och jag tycker det är synd, samtidigt så ska det bli skönt att komma tillbaka till rutiner också. Just nu är det ju som kaos med rutinerna och vi har som gjort så mycket annat roligt. Men nu bli det mer att kunna städa och hålla fint hemma då de äldre är på skolan och jag bara har Milla och Matehus hemma. Kommer känns lite tomt i morgon att lämna Max och Milian igen på skolan. Det kännas alltid lite tomt hemma utan dem. Allt blir så tyst då de är i skolan bara Milla hemma som sitter och leker lite tyst med sina dockor.

Nu ska man bädda om barnen och hoppas att de alla somnar fort. Mamman behöver också sova då man ska upp tidigt i morgon och jag verkligen inte är en morgonpigg människa, så vi får se hur detta kommer att gå. Hoppas barnen hinner i tid till skolan. Haha. Vill ju inte att de ska börja dagen med att vara sena.

Idag har vi haft barnkalas för Max och hans 3 vänner. Så med sex barn som sprungit runt och busat så är både jag och hundarna helt slut och trötta. Matheus sov i sin vagn under hela kalaset och missade det, men han var nog ändå nöjdast som kunde sova så gott och vakna på glatt humör sen.
Jag är så glad att se hur glada barnen blir då de får bjuda hit sina vänner på kalas och jag uppmuntrar alla mina barn att försöka umgås med vänner så de kan få någon att leka med. Efter kalaset så somnade jag och hundarna ca 30 min på soffan och sen var det fullt upp igen. Äta middag och sen ut på gården med alla hundar och barn för att fixa mer runt ligghallen och passa på att plocka hallon. Så man fick ihop över 1 kg hallon så nu kan man göra mer sylt. Mannen är så duktig och håller på att fixa lutningen i marken runt ligghallen så vattnet på våren ska rinna mer från ligghallen och inte stanna vid ligghallen. Så jag hoppas det blir bättre. Sen väntar vi även på grus till hagen då man ska fylla på grus för att slippa få så lerigt i hagen på hösten och våren. Fyllde på sist 2015 så det behövs fyllas på mer nu. Bäst att göra det så slipper hästarna ha lerigt i hagen. Så hästarna kommer leva som kungar snart. Haha. Men de förtjänar dem.

Nu ska man sätta sig och se reprisen av hästhoppning på SVT play. Barnen sover i sina sängar så det är helt tyst i huset då även hundarna sover gott.

Idag är det 9 år sedan mitt första barn kom till världen och gjorde mig till mamma. 9 år av kärlek där mitt tålamod testats till maxgränsen vissa dagar och där man andra dagar bara gråtit av lycka och kärlek. Jag har svårt att beskriva hur otroligt glad jag är som har fått så fina barn och alla mina barn betyder mycket för mig. Men att för första gången få uppleva känslan att bli mamma är något man inte glömmer. Från och med den dagen ändrades mitt liv och meningen med livet till något jag inte kunnat tro innan jag såg den där nyfödda bebisen som var min. Jag grät och skakade av adrenalin efter förlossningen och tiden stod helt stilla då jag fick hålla om min bebis där på förlossningen. Känna hans lilla kropp mot min bröstkorg och få se han istället för att endast känna hans rörelser i min mage. Detta ögonblick är något man aldrig glömmer och jag har fått 3 till barn efter detta och alla stunder är lika fantastiska och magiska. Tänkt att man kan älska någon så mycket som första gången man ser dem och känna att man är helt komplett då man får upp den lilla bebisen i famnen och får känna värmen dom utstrålar. Jag ångrar verkligen inte att jag blev mamma och de fyller mina dagar med kärlek och lite kaos. Men det gör inget. Idag ska vi i familjen fira älskade Max som blir 9 år och sen ska han få ha både kalas för sina vänner och släkten. Känns som om tiden gått så fort att man knappt hängt med. Inte kan det väl redan vara 9 år sedan han kom? Jag minns ju nervös och rädd man var att man skulle göra fel med sitt första barn. Hade jag kunnat träffa mig själv nu för 9 år sedan hade jag sagt till mig själv att slappna av lyssna på min egna magkänsla och inte vara så rädd av vad andra ska tycka eller tänka. Det finns alltid folk som ska lägga sig i hur man än gör och det är bara synd. Visst det finns folk än idag som lägger sig i, men jag är mer trygg i mig själv nu än vad jag var för 9 år sedan. Så jag kan stå på mig mer nu än då. Men det ger ändå inte andra rätten att klaga på hur man gör, jag tycker alla i stället ska sprida kärlek och inte negativa vibbar. Med detta så vill jag bara påminna om att alla någon gång har varit nybliven förälder och helt ny inom allt vad detta innebär. Så vad ger då andra rätten att klaga på dom nya, ge istället ert stöd och berätta att ni finns där om den blivande mamman eller pappan behöver hjälp. Att komma med pekpinnar och vifta med gör ju bara mer att man som nybliven förälder blir orolig och rädd att man gör fel hela tiden. Så till er alla nyblivna föräldrar, stå på er, andas djupt och intala er att detta gör ni bra. Vi alla har varit där i den prövningen och fast det känns ovant och helt främmande så kommer ni klara detta fint.

Barnen ligger nu i sina sängar och lyssnar på ljudbok i väntan på att somna och minstingen ligger vid mig i soffan och sover. Själv sitter man i soffan och stirrar rakt fram med massor av tankar i skallen som snurrar och ibland känns det som om man kämpar i motvind och det alltid är lite tungt att ta sig dit man vill. Jag har ibland för mycket drömmar man vill göra men så inser man att i verkligheten kommer det krävas väldigt mycket innan man är där om man ens kommer dit man vill och det känns som om alla andra kan göra allt de vill men själv kan man inte göra något. Mycket av detta tror jag beror på att man matas med så mycket via sociala medier och där lägger folk sällan upp hur mycket de kämpat med att nå sina drömmar, att de kanske också gått genom blod, svett och tårar för att nå dit de står idag. Men samtidigt så blir det bara en bild och en positivt text som läggs upp på Instagram eller Facebook och allt slit bakom detta innan de nådde dit som bilden visar, syns inte. Kanske är det för att man inte orkar dela med sig av alla motgångar utan bara vill dela med sig av det positiva. För om alla delar det positiva med allt de gör, vill man ju inte vara den som sticker ut och delar hela bakgrunden innan man kom dit till man lyckades. Tror ni också det? Man vill ju som inte vara det där svarta fåret som sticker ut och alltid skriver om allt jobbigt och negativt, för vad ska andra då tycka om detta? Det kanske blir fel och folk misstolkar och tror att man ständigt mår dåligt, fast sanningen är att man bara vissa dagar har det tungt och känner sig helt ensam och ledsen. Medan man andra dagar känner att man kan övervinna allt och är starkare än vad man tror. Jag har ibland inte valt att dela mina tankar och känslor just för att jag är rädd att andra ska tro att man ständigt mår dåligt. Jag mår inte dåligt bara för att jag tänker på saker och ibland kan känna mig lite ensam och ledsen med mina egna tankar. Alla känner nog så någon gång och sen om man berättar det för någon kanske är lite ovanligt. Jag har alltid varit öppen som en bok, men efter att ha trampat på lite minor efter vägens gång så har man insett att folk fäller istället för att hjälper. Så det ger inget att lätta sitt hjärta ibland. Att fälla en hård kommentar till någon som redan är ledsen gör mer skada än nytta. Jag känner att det orkar jag inte och det tror jag verkligen inte att jag är ensam om att tycka. Så man väljer istället att tiga än att prata om det. Drömmarna får helt enkelt stanna som drömmar och det är ibland bäst så och i vissa fall kan man bara må mer dåligt över detta. Jag mår inte dåligt, utan sitter mer och funderar på just detta jag nu skrivit och vilka drömmar man haft som inte blivit verklighet och vilka drömmar man lyckats få till verklighet. Jag är ju lycklig ändå som har mina djur, mina barn, min man och ett fint hus att bo i. Jag är älskad för den jag är och de som inte älskar mig, är inte mitt problem att ändra på.
Så kvällens tips är att visa ert stöd och var duktig på att prata och bolla era tankar med någon ni litar på som kan bolla tankarna mer er och tillslut komma fram till något bra. Sprid kärlek och stötta varandra.

Jag städar huset medan alla 4 barn kollar på tv och leker på golvet. Även minstingen ligger och tuggar på sina leksaker och ser på tv, där det för stunden visas Svampbob fyrkant som hans bröder älskar.
Känns som om man snart kan alla repliker i den serien och då den går här hemma varje dag.
Duschade alla hundarna i förrgår så dem passar på att lämna tussar av hår som tack för det. Haha. Sen är det sand och grus i huset sen man varit i skogen och gruset följer alla skor med in, så det blir fort skitigt hemma med barn och djur som springer ut och in som dessa behagar.

Hoppas ni alla andra har en trevlig kväll.