Vaknade idag och kollade på min mobil. Hade förväntat mig att det skulle vara något `grattis på födelsedagen-sms´men så var det inte. Kändes tung och fast jag viste att folk säkert kommer att säga grattis till mig senare så kändes det som om hela min värld rastade och jag kände mig bortglömd. Alla gravidhormen fick mina tårar att börja rinna och jag låg kvar i sängen och funderade om jag skulle stiga upp eller om jag skulle ligga kvar. Sen vaknade max och ropade på mig. Jag skyndade in till han och kramade om han med rinnade tårar. Han stoppade sin älskade knubbiga tumme i sin mun och tog sen sin andra hand och la den bakom min nacke och satte sin varma knubbiga bebiskind mig min kind och jag kände att hade han kunnat prata mer hade han då sagt grattis till mig. Men jag tar detta som ett grattis och ett täcken på att jag inte alls är bortglömd. Jag har ju han. Vi gick in på toan och jag bytte hans blöja och vi prtade och busade så där som vi gör varje morgon och jag frågar han om han sovit gott och han svarade ett ja. Vi busade runt på skötbordet och han tjöt av skratt. Så där hjärtskärande skratt som bara han  kan göra. Så där så hela ungen kluckar så gott och han kollade på mig med sina busiga blå ögon i väntat på att jag skulle göra något. Sen så hörde min man av sig och grattade mig. Han var på jobbet och så hörde även min älskade claes av sig. Sen så under dagen kom det lite sms från släkten och några vänner. Så det jag hade känt på morgonen var bara inbillning.

Min man kom hem med en jätte fin blomma och jag gick en kram och puss. Det sista brukar jag ju alltid få då han kommer hem.

Tanken var att vara i stallet idag men jag hade verkligen ingen ork att gå dit ut. Min man hjälpte mig att mata hästarna och jag följde med ut så jag kunde pussa på dom. det är så tråkigt att min ork nu i slutet av graviditeten är helt borta. Jag blir svag och det känns som om jag ska svimma om jag tar i och gör saker. Så djuren blir lite lidande nu då all min ork just nu går till att ge max kärlek och busa med han.

Nu väntar sängen God natt gott folk så hörs vi i morgon =)

ja idag är det ju fredag den 13. Har ni råkar ut för något?

Det har då inte jag. Eller jo jag har sovit jätte dåligt inatt och vakande tidigt och sen bara legat i sängen och kolat ut genom fönstret..

Var så sugen att rida hästarna idag men då jag inte mår bra i kroppen så låter jag dom stå idag. Jag måste lyssna på min kropp också och speciellt då jag är gravid. Så min dag idag har bara varit att umgås med min älskade man och max. Jag har kollat då max har lekt runt som en galning och huset ser mer eller mindre ut som kaos. Men vad gör man åt det? Huvudsaken är ju att ungen har haft kul och sen gör det inget att jag måste städa hela kvällen då han somnat. Jag ser det som ettbra täcken. Så länge huset är kaos med leksaker så har i alla fall max haft kul och det får mig att må bra. Utan hans skratt och bus hade jag nog inte klara av tunga dagar som denna. Han får även dom tyngsta dagarna att vara ljusa och han får mig att skratta och busa fast jag bara vill ligga helt stilla och stirra rakt fram. Han är mitt lilla lyckapiller och jag är så glad att jag har en sådan fin son som han.

Ett ljus har slocknat och en stjärna har nu tänts över oss.
RIP älskade farmor.

Ja nu för bara en stund sen fick jag samtalet som jag gruvat mig för att få. Älskade farmor har nu lämnat oss alla efter att ha legat inne på sjukhus i 1 ½ vecka. Hon blev sjuk i sitt hem och åkte in till akuten där det visade sig att hon hade cancer fulla magen.Läkarna kunde inget annat gör en att ge henne morfin och låta kroppen sköta resten. Jag är ledsen att hon är bort men samtidigt är jag lättat för nu vet jag att hon är på en bättre plats där hon slipper ha ont eller vara sjuk. Nu får hon träffa farfar igen och alla sina vänner hon haft. Älsakde farmor. Du kommer alltid vara älskad och jag lovar dig att jag kommer att berätta om dig för lilla Max. han hann ju träffa dig några gånger och jag har fina kort på dig och han. Så jag lovar dig att vi inte kommer att glömma bort dig.

Hade tänkt att vara i stallet och bland annat rida ut med mina medryttare. Men då man vaknar med sendrag i benet som gör att man sen är halt typ hela dagen så kändes det inte kul att kasat sig upp på hästen. Jag var sen inte heller så sugen efter att jag fick samtalet om farmor. Jag kände att jag måste få vara med mig själv ett tag och sörja. Jag orkar då inte träffa någon och sätta upp ett falsk leende om att allt är bra.

Så ikväll blir det att lägga sig i soffan, se en snyft film och sen bara låta tårarna komma över en.

Vad tycker/tänker ni om det vissa forskare säger om att man inte bör väga mer en 15-20% av hästens vikt då man rider pga att skaderisken hos hästen blir större? Bra/dålig/eller falskt?

Idag har det också varit varmt hela dagen och det är grymt skönt. Synd bara att man då lovat upp att rida på kvällen och inte under dagen. Men jag får skylla mig själv.
Idag har jag och max varit inne hela dagen och lekt. Det är bara is ute och jag vill verkligen inte att han ska ramla och slå sig. Kommer aldrig att förlåta mig själv då.
Då max sov lunch så tog jag hundgodis och gick ut å kastade ut det på olika ställen i snön på gården så hundarna fick använda nosen för att hitta dessa då godisarna for ner i alla hundspår och inte syns lika lätt. Alla hundar älskar detta och man ser på dom hur härligt trötta dom blir efter att ha sökt runt ett tag.

Nu ikväll kom båda mina två medryttare och vi alla tillsammans for ut och red hästarna. Dom fick rida killarna och jag tog ettan. Vill inte kasta upp någon på henne då jag är så rädd att det blir fel som sist och slutar med med skada en nytta. Så ja jag är lite rädd om henne. Killarna bryr sig oftast inte vem som skrittar runt dom. Vi red ett varv runt byn och det tror jag alla tyckte om. Synd bara att det är isgata överallt och man är livrädd att dom snubbla till eller halka omkull. Så vi skrittade bara. Blir att kanske rida i skogen där det är mer snö och motionera dom bättre sen :)

Nu väntar sängen så vi får höras i morgon :)

Ja idag är det lika varmt som igår och nu är det is på alla vägar. Så jag har bestämt mig att inte alls ge mig ut i denna halka och hå med hundarna. Kommer väl ramla och slå mig gul och blå. Så jag kommer att aktivera dom idag genom att söka godis i snön så dom får använda sina skallar istället.

Har varit så duktig och ringt runt för att fixa viktiga saker. Eller ska jag säga att jag satt i telefonkö i 10-20 minuter för att sen göra mitt ärende på 3 min! Suck. Men nu är det gjort.
Max ligger då för tillfället och sover lunch och alla hundar sover gott på sina filtar/bäddar. Dom blir trötta av att kolla då Max leker runt. Haha.

Ikväll kommer mina två Medryttare och vi tillsammans ska rida ut på en runda. Hoppas att hästarna är lugna. Haha

Ligger just nu i soffan och kollar då Max leker runt. Har nyss pratat med min mamma i telefon. Jag och Max ska på ett tag fara dit och äta lunch.

Vi har idag 5 grader varmt och det droppar så mycket vatten från taken att det låter som om det regnar ute. Hade kastat ut alla hundar i stora rastgården här på våran gård och just då faller all snö som vi har på altantaket ner på marken (altanen är i rastgården) så bebe han ställer sig i ett hörn inne på altanen och bara skriker, smilla kommer springandes i panik in och ställer vid dörren, campa och Spike springer runt på gården med resta ragg och är livrädda, Bella är helt blockerad och springer runt i panik på gården och mitt i detta kaos så står Ängla helt lugnt och kollar på alla andra. Hon är den ända som inte är rädd för snö som faller från taken. Jag lyckades snabbt lugna hundarna och dom förstod att döden inte var nära. Fast jag förstår att dom blev rädda då smällen av snön var öronbedövande och hela altanen skakade. Till och med jag ryckte till och min puls steg en aning. Men det roligaste av allt var att sekunderna innan snön kom så stod jag och funderade när allt skulle komma ner och hann nästan inte avsluta tanken innan allt kom med en stor smäll.

Jag tog med mig Max ut i stallet efter att han vaknat ca 14:30. Vi åt först en banan var och sen gick vi ut. Jag satte Max i vagnen och tog ner han till ridbanan där jag sen longera Quetcho i djupsnön. Han tyckte det var grymt jobbigt att springa runt i snön och han vart verkligen trött efter det. De var nästan så att han inte orkade gå hem till stallet och då vi skrittade av (jag gick en kort promenad efter vägen) så fick jag typ gå och mana på han framåt för han gick med mulen typ i marken och var verkligen trött. Så träningen gav bra resultat. ;)

Sen så kom min man hem efter jobbet och vi åkte ner till mina föräldrar för att middag med dom. Vi stod för matlagningen men vi åt hos dom. Vi var kvar där en stund och Max busade runt och var mer vild en tam. Sen vid 19:30 åkte vi till stan och hämtade upp en skoter som min man köpt. Så nu är vi med skoter igen vilket ändå känns jätte kul. Vi har ju varit utan skoter i tre år nu. (Tror jag) och det känns skönt att ha en nu igen. Nu kan man fara ut på utflykter och grilla med hela familjen och låta hundarna springa efter skotern. Det är ju som så svårt att dra med alla saker och Max då man ska ut och grilla. För barnvagnen går ju som inte upp på skoterspåret och smida jag orkar inte gå så långt längre. Max fick åka lite skoter och det var skräckblandad förtjusning. Haha. Men det var ju första gången han satt på en skoter.

Efter att vi kom hem så fick Max pyjamas och välling. Sen raka vägen i sängen och han somnade direkt. Jag skuttade ut till stallet och började med att longera ettan på ridbanan i djupsnön så hon fick kämpa lite också. Hon tyckte det var grymt kul och blev inte alls lika trött som Q blev.
Sen gick jag bara en promenad med Pajsen och ska motionera han hårdare i morgon då det är ljust.

Nu väntar sängen. God natt gott folk och hoppas vi syns här på bloggen i morgon.