Då jag väntade första barnet som kom den 6 (hade BF den 10) augusti 2013 så väntade jag hemma så länge som möjligt innan jag åkte in. Dels för att jag ansåg att jag inte hade så kraftiga värkar vilket jag inte heller hade och så var det ju 4 dagar för tidigt innan BF. Men i alla fall.. Fick starka värkar då under söndagen som kom och gick lite. Visst jag kände dom ju men jag behövde bara stanna upp, andas lite och så var det över. Detta avtog sen vid lunch och kom tillbaka någon timme vid 17-18 tiden, innan allt igen blev lugnt. På månaden hade jag samma värkar i stort sett hela dagen som kom och gick. Men inget som jag blev störd av och jag hade inte alls ont av dom. Min rygg (svanket och höfterna) domnade bort senare på måndagkväll bort och jag fick lite starkare värkar. Ringe BB och dom sa att jag skulle komma in. Sen efter att ha pratat med dom så blev värkarna starka och jag hade svårt att sitta och gå. Kom in och var då öppen 3 cm med starka förlossningsverkar på toppar på 75 i styrka. BB personalen tog hål på min hinna så vattnet gick. Allt gick fort och bara efter 2 timmar var hela förlossningen klar. Fick veta att sonen då va överburen då han föddes. Dom trodde på 1-2 veckor överburen, så dom hade räknat fel på hans datum under UL.

Nu till dit jag vill komma. Jag väntar nu barn nr2 och både min BM och dom på förslossningen säger att jag under denna graviditet INTE får stanna hemma lika länge, då denna förlossning kan gå fortare då min kropp nu vet vad allt handlar om. Jag har vaknat nattetid nu några gånger förra vecka och haft sammandragningar som gjort att rygg (svanket och höfter) domnat bort. Jag åkte in på söndagen (den 22) och fick då bli uppkopplad till datorn. hade värkar som låg på allt mellan 5-90 i styrka. Jag är öppen 0,5-1 cm men blev hemskickad med smärtstillande (?), fråga mig inte förför jag fick dessa, då jag bara ville veta om det var något på gång eller inte. Men det fick jag inte veta! Jag har haft spänd mage med sammandragningar hela dagen, vissa starka och vissa svaga. Jag tål smärta och jag tyckte inte att det gjorde ont att ha värkar i söndag som gick upp till 90 i styrka. Så hur ska jag då veta när jag ska åka in UTAN att vänta allt för länge (så som med förra graviditeten) då varken BM eller BB persona säger något? Förutom att dom vet att jag INTE kommer gå tiden över BF. Jag tycker det är svårt att veta då dom inget säger tll mig fast jag frågar och jag vill inte ta staka tabletter som tar bort "värkrna" då ja anser att dessa inte är ett problem för mig. Hur hade ni gjort? (förlåt för stavfel, mitt tangentbord lever ett eget liv!)

Jag står inför ett jobbigt och tungt val. Jag vet vad jag måste göra men jag vet inte om jag vill göra det. Men vad händer om jag blundar för sanningen? Kan jag då skada andra eller? Det är just det som snurrar i min skalle nu. Jag vet vad som är bäst för alla och jag har väntat och hoppats att "allt ska bli bra", men igår kväll kastades sanningen på mig som en stor käftsmäll och jag är skakis efter den en idag. Jag har nu inget val längre. Men jag önskar att det inte hängde på mig. Jag vill att någon annan tar mitt val och gör det.


Jag och Max har idag roat oss med att tvätta bort lite tvätt, samt att han har roat sig med att bråka med mig i över 1 timme. Att kasta leksaker i golvet, skrika, slå mot hundarna, klättra upp på allt man inte får klättra på och ja göra allt man vet man inte får, så har Max morgon varit idag. Jag har sagt ifrån vilket lett till höga skrik och mer ilska. Men jag gav mig inte. Vilket han insåg och då gav han sig. Då ville han sitta i soffan och mysa medan jag läste en bok för han. Jag vet att detta beror på förkylningen han har. Han är lite snorig och trött i kroppen så då kommer hans trotsiga humör fram. Men som förälder är det bara att stå på sig och inte ge upp. För dom kommer att inse att man inte är dum med dom. Men ett nej är ett nej.
Jag bar upp Max vid 11:45 då han sa att han var trött och ville sova. Så då ska han ju få sova också. Sitter just nu en stund i soffan. Har hängt upp första laddningen av tvättade kläder och sen startat en ny tvätt och gett hundarna mat. Nu ska dom få gå ut och sen ska jag leta fram lite lunch. Ska även ut och pussa lite på hästarna. Kanske hinner jag motionera dom lite idag innan min kropp blir allt för trött. Men bara att vänta och se. Måste ju lyssna på min kropp nu då jag nästan varje dag sen i söndag har haft starkare sammandragningar/värkar till och från under nätterna och dagarna.
Så vi får se hur länge lilla kotten väljer att stanna i magen. Jag hoppas till tidigast 1 april. Vill inte att han ska komma allt för tidigt så vi tvingas stanna på barnavdelningen. Så jag håller tummar och tår nu att allt kommer bli bra och att om han väljer att komma så ska han vara helt frisk och kry. :)

Nej nu ska jag sluta skriva och sen ta tag och fixa resten av sakerna som måste göras idag :)