Ja jag vet att jag varit lite off nu här på bloggen och instagram. Men efter allt som hände igår så är jag i mer eller mindre chock även idag. Jag har till och med bett min man ta hand om hästarna då jag just nu känner att jag inte orkar ta hand om dom. Jag sover dåligt och äter ännu dåligare. Jag försöker sakta men säkert att gå tillbaka till min vardag. Men detta kommer att ta tid. Jag är så glad att jag trots allt har min familj runt mig. Och även över dom få men fina vännerna jag har. Igår efter att min man vid 20:30 tiden åkt till jobbet så brast det för mig. Jag grät som ett barn och kände mig just då så ensam och övergiven. Jag lyfte telefonen och ringde den ända vän jag just nu kan prata med om detta. Hon kom direkt och jag berättade allt. Berättade hur ledsen, besviken och arg jag var. Jag tömde ut allt jag hade och då hon sen for kände jag mig för första gången igår helt lugn och avslappnad. Jag kände att vi i familjen har nu gjort allt vi kan och nu är det bara att vänta och hoppas på det bästa.

Jag var idag och hälsade på hen på sjukhuset och på vägen dit var jag nervös och rädd. Tänk om hen inte alls var bättre idag? Skulle jag orka av att se hen så som igår? Ja tankarna snurrade och jag kände mig tom. Men då jag sen väl var där så släppte alla hemska tankar. Hen i fråga var inte alls som igår och i mig tändes ett ljus om hopp. Ett litet hopp om att detta verkligen kommer att sluta bra. Vi pratade lite om det som hänt igår också och visst fick man hålla tillbaka tårarna lite. Men samtidigt så tycker jag att det är viktigt att släppa ut det man känner och prata om det som hänt. Man mår inte alls bra av att stänga in jobbiga saker.



Hade ju som plan att motionera hästarna i helgen. Men just nu får dom vänta. Jag måste ju också må bra för att orka ta hand om dom. Funderar om man ska fara ut och skritta dom i morgon i skogen så man får annat att tänka på en stund. Hundarna är också taggade på att gå ut och gå. Men jag orkar inte träffa folk nu och inte heller gå. Så tyvärr blir dom lidande.
Nu ska jag vara social med min man ett tag innan sängen väntar.