Ja idag har jag klarat av hela 60% av graviditeten. Grymt skönt och jag längtar tills kotten kommer. Så nu är det bara 40% kvar!! Det är mysigt att vara gravid men jag är lite less nu. Min ork går upp och ner lika fort som solen gör och jag har vissa dagar då jag knappt orkar göra något. Men jag ska verkligen inte klaga. Jag hinner vara med familjen, hundarna och rida hästarna. Jag hade lika gärna kunna haft fogsmärtor och bara varit liggande. Så jag är lyckligt lottad som mår bra och ska jag vara helt ärlig mår jag bättre under graviditeten (förutom att orken sviker ibland) en vad jag gör då jag ej är gravid.

Mina hästar tror seriöst att dom är bävrar! Dom är för fega för att riva strämtråden. Men man kan ju gnaga på stolparna! Haha

Detta har dom alltså roat sig med inatt. Nu har min snälla man satt dit två plankor som ska hålla stolpen stabil och dom hade hästarna börjat tugga på så jag satte på lite kära på det. Ska fixa dom andra stolparna i morgon. Så kanske som låter bli dom. Och det värsta av allt är att fast dom har fritillgång på Hö så tuggar dom trä. Fast denna vinter har dom inte fri tillgång då dom bara trycker Hö. Pajsen är väl den ända som skulle haft fri tillgång då han har lätt att tappa hull. Sen är han ju snart 18 år och det brukar ju synas på hästarna. Han är lite tunnare i hullet och har inte lika mycket muskler som dom andra fast dom får lika mycket Hö och lika mycket motion. Men till våren/sommaren blir det att börja bygga upp det. Sen har jag nu hittat en som är sugen att hjälpa till med att motionera hästarna 1-2 gånger i veckan. Så då kan jag lägga mer fokus på dom andra två.

Trots att jag vaknade i panik så lyckades jag somna om efter att ha pratar med min man och bloggat lite. Vaknade strax efter 10 och just då kom min man hem också. Så jag fick äran att ligga och dra mig en stund i sängen. Sen skuttade jag upp och åt frukost innan det var dax att skutta ut till stallet och rida med Rebecka. Vi tog en härlig tur i skogen och ettan fick följa med som handhäst så alla tre fick komma ut i det fina vädret. Vilket jag tror dom gillade. Ettan var grymt pigg och glad. Funderar om att dra till någon äng med henne i morgon och låta henne få galoppera lite och göra sig av med energi. Det tror jag hon kan behöva. Skulle haft börja lägga in 2-3 dressyrpass med Pajsen per vecka också så man kan börja bygga mer muskler på han. Även Q skulle haft mer dressyrpass så han kan komma längre i sin utbildning. Så jag måste ta mig tid och sätta mig ner och göra mitt bästa. Lämna soffan och börja träna med hästarna. Sen så skulle nog hundarna bli glada om jag kunde gå mer promenader med dom. Men ja det har varit så mycket annat nu att jag har som inte haft tid till ens hälften av det jag vill göra. Så jag måste börja prioritera mer. För snart är man ju tvåbarns mamma. :) eller ja snart och men i april.


Nu ska jag se på film och sen gå ut och ge hästarna mat och vatten. Hundarna ska också få komma ut och sen väntar sängen.

Ja att vakna i panik och känna oron stiga i en är inget man vill. Tyvärr började min morgon så. Min man sa att han skulle vara hemma senast kl 7 nu på morgonen (han jobbar natt). Jag vaknar strax efter kl 7 och ingen man är hemkommen. Skickade ett sms. Inget svar. Skickade ett till efter ett tag. Inget svar! Nu stiger oron och jag blir rädd att något hänt. Ringer han... INGET SVAR! Nu känner jag hur min mage börjar vridas och jag hinner tänka massor av hemska tankar och den stora tanken 'vad har hänt?'. Ringer han en gång till... Inget svar! Skickat ett sms och skriver att jag blir jätte orolig och att jag vill att han ska svara. Just innan kl 8 svarar han då jag för 5 gången ringer. Han låter andfådd, min puls går upp till 400 och jag tänker att något ändå hänt med han. Men får ett lugnade svar att inget hänt. Han har just lastat på sista godset på lastbilen och där i Umeå där han lastar så är täckningen på mobilen lite cp. Han har försökt få tag i mig sen kl 5 och skicka ett sms om att han blir sen. Så nu sitter jag här i soffan och känner mig seg. Ska upp och lägga mig en liten stund och vänta på att Max ska vakna. Jag är så rädd att något hänt då jag inte får tag i han. Jag vet att med dom minst 60 ton han kör kan allt hända fort om man har otur. Och att inte få hem han hel och frisk skulle vara jätte tråkigt. Så visst hinner man bli rädd. Han har ju några ärr efter olyckor med lastbilarna och fler tycker jag inte han behöver. Det räcker med att han överlevde dom andra olyckorna och sen behöver ingen mer hända!

Hoppas ni där ute får en bra fredag.