Idag är det sista dagen för Milian att vara 5 år. I morgon har vi en 6 åring i familjen. Det känns lite konstigt att han blivit så stor. För mig är han ju fortfarande min lilla älskling fast han är så stor. Jag är så glad över att jag har han och hans fina syskon. Dom betyder verkligen allt för mig.

Idag har man städat lite i huset och nu sitter man och ser Sofias änglar och gråter lite. Det är så känslosamt att se allas sorg och vad dom kämpar. Jag lider med alla dessa familjer och självklart med alla andra familjer som har det tufft fast dom inte är med på tv. Jag kan inte säga att jag vet hur jobbigt dom har det för dom måste ju rent ut sagt gå igenom ett rent helvete och jag önskar att alla familjer där ute i världen skulle slippa detta helvete. Ett barn ska inte vara sjuk, ett barn ska springa runt och leka full av liv och bus. Ett barn ska ge sina föräldrar gråa hår av allt bus och hyss, inte av sorg över att barnet är sjuk eller kanske lämnat sin familj och fått vingar. Jag lider med alla drabbade.