Idag var det tungt att vakna. Kan ju ha att göra med att Milian väljer att väcka hela huset kl 05.20 och jag tvingas gå och säga till han att sova en stund till för annars blir alla barnen så trötta att dom bara bråkar med varandra senare under dagen. Nackdelen med att ställa om klockorna till vintertid är att man inte kan ställa om barnen till det också. Har läst varje barnbok jag hittar och ingen innehåller instruktioner om hur man ställer in sovklockan på dom. Dålig stil kan jag tycka att dom missat en sådan viktig sak! Haha.
Lyckades få han att stanna kvar i sin säng till kl 07.

Det är så dystert att se att all fina snö vi haft hela förra veckan nu regnat bort så allt är bara is! Det går ju inte att göra något ute utan att man är rädd att man ska ramla. Jag är just nu livrädd att hundarna, hästarna eller barnen ska ramla och göra sig väldigt illa. Vill ju inte ha brutna ben eller något. Ängla som är så stel och gammal skulle nog inte klara av att repa sig efter en sådan olycka, så jag hoppas hon håller sig på benen. Hade ju hoppats att snön skulle få ligga kvar så man i alla fall kan vara ute, men så tur ska man ju inte ha. Om man tidigare varit rädd för att sina äldre i släkten ska få cvid-19 så är man nu rädd att dom i stället ska bryta lårbenet eller något annat mindre trevligt så dom tvingas ligga på sjukhuset. Så jag hoppas alla där ute är rädd om varandra och speciellt i denna ishalka och nu då jag såg att dom är rädd för att en ny våg av viruset är påväg in då folk blivit sjuka igen. Det får mig att vända sig i magen och jag hatar att man lever med ständig oro när man får viruset och om mina nära och kära kommer överleva detta om dom får det. Många säger att det är trams och fejk men visst alla får tro vad dom vill, jag kan inte ändra mina åsikter och känslor över hur jag känner eller tycker. Vi alla är olika och det gäller att acceptera det. Jag vet att vi i Sverige lyckades klara oss lindrit undan första spridningen av viruset och nu gäller det att vi går ihop alla och är lika duktiga som förra gången. Ensam är inte stark, men tillsammans kan vi hålla avstånd, stanna hemma vid minsta symtom och tänka på alla medmänniskor i landet. Ingen och då menar jag INGEN där ute vill ha viruset och alla ni som rycker på axlarna bör tänka om en gång till. För fast du inte bryr dig så finns det andra som bryr sig och kan dö av det. Så snälla ni där ute, var rädd om varandra och ta hänsyn. Det är det störa gåvan man ka ge bort till någon.


Önskar er en bra dag och fast ni inte håller med om det jag skrivit så hoppas jag ändå att ni visar hänsyn till vi andra som inte vill bli sjuka.