Jag skryter inte om hur duktiga vi är på att göra saker och jag ser inte ner på andra bara för att dom inte är händiga. Alla är duktiga på sitt sätt och det är bra kan jag tycka. Ända sen jag var ung har jag alltid sagt att min dröm man ska vara händig. Men ja alla vet ju att det ändå kanske inte blir så som man vill. Kärleken är ju blind och man kan inte styra över vem man ska bli kär i. Man kan inte heller styra över om man bara är tillsammans ett litet tag eller om man lever hela livet med någon, men man kan göra det bästa av situationen och försöka få allt att flyta på som en dans på rosor. Med det menar jag att det kommer inte bli lätt, det kommer att finnas taggar på vägen som ibland stoppar er. Men tillsammans hand i hand kan man ta sig förbi dom. Jag kan inte säga att vårt förhållande varit perfekt. Vi har haft stunder då vi varit osams och bråkat om saker. Men vi har satt oss ner och diskuterat och accepterat att vi inte tycker lika och att man inte kan tvinga den andra att göra det heller. Men vi har då gått halva vägen var och tillsammans kommit fram till en lösning som är bäst för alla.
Min man är precis som den där drömprinsen alla vill ha. Eller i alla fall jag. Visst han har inte pumpad och vältränad kropp och han står inte på något gym. Men det är inget jag vill heller. Jag vill ha en händig man som kan le åt sin frus idéer för att sedan sätta sig och kolla om man kan fixa det. Han suckar och klagar inte då jag säger att jag vill måla om eller så, för det är just det att även jag hjälper till. Vi har sen i somras lagt mycket fokus på att renovera större delar av huset, så som hela bron revs ut och byggdes om. Så hela huset fick ett ny fin antre och efter det har vi fixat lite med att måla och tapetsera här inne, barnen fick sin spelhörna och så vid jul bestämde vi att fixa köket. Allt revs ut från köket den 12 december och så började det där jobbet som många påstår sig vara lite idiotiskt att göra runt jul, men vi skrattade och sa att det skiter vi i. Barnen fick ju ändå en helt fantastisk jul och sen att halva huset stod i kaos, det kan man leva med. Men i alla fall så trodde många att vi fixat så att någon gjort arbetet för oss, men mannen har lagt sin vakna tid på att stå i köket och jag har hjälpt till att fixa och även haft hand om barnen. Mannen har även inte tagit ut någon ledighet utan kämpat på så länge han inte stått på jobbet, vilket han ska beröm för. Han lovade att allt skulle vara klart innan Milla fyllde 2 år och vet ni han höll det. Jag är helt förvånad själv över att vi på 1 månad klarade allt! Jag har även hjälpt till så mycket jag kan och så har även min pappa varit här och hjälpt till som bland annat bärhjälp och han har satt upp kakel medan min man stod på bron och kapade alla. Så jag är grymt glad att jag har en händig man och att min pappa sen är grymt händig och kan hjälpa till med tips och erfarenheter om vi undrat något. Så just nu är snart hela huset renoverat och vi har hållit på lite smått sen 2011 då vi köpte huset. Men att leva på i stort sett en inkomst har gjort att man inte tagit allt direkt, utan vissa saker har man till och med gjort om då man ändrat sig. Haha. Nu kanske ni tänker att jag bara sitter och skryter om min man, men det är inte så är tänkt. Även han har saker som är lite sämre hos han, så som att han är väldigt dålig på att prata om saker. Han sitter hällre och lyssnar och pratar väldigt lite medan han låter mig prata och berätta. Han finns alltid där som stöd, men är lite tyst av sig ibland. Men annars i övrigt så älskar jag att han hjälper till med allt från att sko hästarna, gå promenader med mina hundar, renoverar huset, skruvar i fordon och bara skrattar om jag säger att jag köpt ett nytt djur. Han klagar inte då jag går ut i stallet efter att ha hjälpt till att natta barnen, utan han är glad att kunna ligga i soffan och se sina dåliga filmer, eller ja dom är bra men jag gillar dom inte. Jag tycker det är viktigt att han får ensamtid, precis som jag får då han jobbar. Och vårat förhållande spelar mycket på att ta och ge, visst har vi alla sämre dagar då man bara är trött och på dåligt humör. Men då vi pratar mycket med varandra och säger även varför vi har dåliga dagar. Så tror jag att detta har gjort att vi ändå kunnat vara tillsammans i 11 år. Vi tar inget förgivet, utan ber varandra om hjälp att fixa saker. Och har någon en dålig dag, så får man ha det så länge inte det går ut över alla andra.

Nej nu måste jag nog sluta skriva för att ni ens ska orka läsa allt. Men i alla fall så hade jag fått välja hade alla fått ha en sådan härlig man som min man. Alla skulle verkligen fått uppleva det och slippa har destruktiva förhållanden. För det måste vara fruktansvärt att leva i ett sådant. Jag själv har aldrig levt i ett sådant, men jag har pratat med folk som har det och det låter verkligen allt annat än trevligt.


Som avslutning vill jag tacka min man för att du är just den du är och jag älskar dig så mycket att varken jag eller barnen vill leva ett liv utan dig.
Så till er alla där ute, sprid kärlek och säg hur mycket ni älskar eran sambo/man/fru/stora kärlek.

Idag är det ingen vanlig dag, för idag är det älskade Millas födelsedag. Tänkt att hon redan nu hela 2 år eller som hon själv säger, åtta och håller upp två fingrar. Snacka om att hon kommer att bli besviken då hon väl inser att åtta är ett mycket högre tal än hennes två små fingrar. Jag har svårt att förstå att hon verkligen är så pass stor nu eller ja hon är ju ändå liten men hon blir ju aldrig mindre än såhär, utan bara större och större. Iallafall så känns det konstigt att se på henne nu och minnas hur liten hon var då hon kom. Jag ser ju henne fortfarande sådär liten och nyfödd. Men ändå gläds jag åt att kunna leka med henne och se hur mycket hon älskar sina dockor. För det är något hon verkligen älskar. Alla mina barn har haft dockor att leka med som små, men grabbarna har inte älskat dom lika mycket som Milla gör. Grabbarna gillar mer skotrar och traktorer. Det alla barn har gemensamt är att dom gillar djur, stora som små. Nog för att jag inte är förvånad över det då vi som har hela huset och stallet med olika djur. Jag har också alltid älskat djur och jag hade den turen att kunna växa upp med djur. Vilket alltid har varit så härligt. Djur älskar än villkorslöst och dom får en att lära sig att ta ansvar. Jag är så glad att barnen kan växa upp med djur och det är så kul att se deras starka kärlek till djuren. Milla har starkast kärlek och älskar att pussa alla djur och mysa med dom. Hon står på dagarna i fönstret för att se om hon kan se grannars katter och så fort hon kommer till momme och moffe så ska hon mysa med deras 2 katter. Dock så funkar det inte att ha katt hos oss så hon får ge dom katterna kärlek istället. Jag hoppas att kärleken till djuren kommer att fortsätta finnas där för henne och fast jag inte kommer att tvinga henne till det intresset så kan man ju hoppas att hon ska få mer intresse då det gäller hästarna. Just nu vill och mest mata dom och bara klappa på dom, då hon är lite rädd för dom. Inget har hänt, men sen Ettan somnade in för 11 månader sedan så vart Milla rädd för dom andra hästarna. Kan vara att hon kände hur ledsen jag var och visste inte varför så hon vart rädd och osäker vid hästarna. Men jag vet inte om det stämmer, är mer bara en tanke.
På lördag ska släkten komma och fira henne och jag tror hon kommer att bli glad då. Idag vart hon blyg och generad då vi sjöng för henne. Hihi. Inte lätt att vara liten och blyg, för det är hon faktiskt. Hon är mer blyg än vad grabbarna har varit då dom var små.
Men nu ska jag ta och sluta skriva innan man snart skrivit hela 10 sidor av hur härliga barn man har och hur mycket man älskar dom. För fast jag har tre barn och den sista nu är en tjej så älskar jag dom lika mycket och ger dom alla lika mycket kärlek. Dock kan man ibland sucka och brottas med sitt tålamod då barnen har dåliga dagar och mer eller mindre bråkar om allt. Men dom dagarna är tack och lov inte jämt, dom leker väldigt bra ihop och även Milla får vara med grabbarna och leka. Det gör mig varm i hjärtat.

Det hände en sak igår som jag inte kommer att nämna här ute på bloggen. Men i alla fall jag bara väntade på detta och idag hände det, nu har någon/några varit in här på bloggen idag jävligt mycket för att antagligen kolla om jag tänker sjunka till deras låga nivå och skriva vad som hänt. Men så patetisk tänker jag inte vara, det får dom själva stå för. Haha.

Ni som vet vad som hänt, ni vet. Men jag kommer inte skriva om något här ute då jag känner att jag vill lägga fokus på annat är skit!

Ha en fortsatt bra dag alla här ute.

Jag är på less nu att det bara är is ute. Man leker ju med sitt liv så fort man lämnar huset och det inte kul för varken djuren eller barnen. Samt att jag kände mig inte sugen att ramla då jag är rädd att mitt knä inte kommer att klara av det. Jag kämpade in med Lillan igår från hagen då det blåste så mycket och Troy var hispig, så jag vart rädd att han skulle jaga på henne så hon går omkull eller något, då hon ej är skodd och hagen är isig. Så dom båda fick stå inne inatt och sen for min man och hämtade sand så han kunde sanda gården så man fick ut henne igen i hagen. Hon har under alla dessa år klarat sig så bra, men just nu känner jag att det är kanske bäst att sko henne då vädret mer eller mindre bara vill vara isigt och inte sådär mycket snö som vi annars brukar ha. För så länge det är snö så klarar hon sig bra, men då det är is så är det lite svårt för henne att gå på vissa ställen. Många har sagt att man kan ju köpa boots, men hon kan ju inte gå med dom ute i hagen jämt. Så då blir det lättare att sko henne.

Denna blogg firade 8 år nu i förrgår. Den 30 december 2012 startade jag denna blogg. Hade då sen några år tidigare haft en annan blogg. Men pga lite olika anledningar så bytte jag till denna.
Jag är glad att ni som fortfarande följer mig är in här och läser, fast jag inte bloggat så mycket på senaste tiden. Men kanske blir ändringar på det.

Vill i alla fall önska er alla ett riktigt gott nytt år och hoppas ni kommer få ett trevligt 2020. =)