Idag är det ingen vanlig dag, för idag är det älskade Millas födelsedag. Tänkt att hon redan nu hela 2 år eller som hon själv säger, åtta och håller upp två fingrar. Snacka om att hon kommer att bli besviken då hon väl inser att åtta är ett mycket högre tal än hennes två små fingrar. Jag har svårt att förstå att hon verkligen är så pass stor nu eller ja hon är ju ändå liten men hon blir ju aldrig mindre än såhär, utan bara större och större. Iallafall så känns det konstigt att se på henne nu och minnas hur liten hon var då hon kom. Jag ser ju henne fortfarande sådär liten och nyfödd. Men ändå gläds jag åt att kunna leka med henne och se hur mycket hon älskar sina dockor. För det är något hon verkligen älskar. Alla mina barn har haft dockor att leka med som små, men grabbarna har inte älskat dom lika mycket som Milla gör. Grabbarna gillar mer skotrar och traktorer. Det alla barn har gemensamt är att dom gillar djur, stora som små. Nog för att jag inte är förvånad över det då vi som har hela huset och stallet med olika djur. Jag har också alltid älskat djur och jag hade den turen att kunna växa upp med djur. Vilket alltid har varit så härligt. Djur älskar än villkorslöst och dom får en att lära sig att ta ansvar. Jag är så glad att barnen kan växa upp med djur och det är så kul att se deras starka kärlek till djuren. Milla har starkast kärlek och älskar att pussa alla djur och mysa med dom. Hon står på dagarna i fönstret för att se om hon kan se grannars katter och så fort hon kommer till momme och moffe så ska hon mysa med deras 2 katter. Dock så funkar det inte att ha katt hos oss så hon får ge dom katterna kärlek istället. Jag hoppas att kärleken till djuren kommer att fortsätta finnas där för henne och fast jag inte kommer att tvinga henne till det intresset så kan man ju hoppas att hon ska få mer intresse då det gäller hästarna. Just nu vill och mest mata dom och bara klappa på dom, då hon är lite rädd för dom. Inget har hänt, men sen Ettan somnade in för 11 månader sedan så vart Milla rädd för dom andra hästarna. Kan vara att hon kände hur ledsen jag var och visste inte varför så hon vart rädd och osäker vid hästarna. Men jag vet inte om det stämmer, är mer bara en tanke.
På lördag ska släkten komma och fira henne och jag tror hon kommer att bli glad då. Idag vart hon blyg och generad då vi sjöng för henne. Hihi. Inte lätt att vara liten och blyg, för det är hon faktiskt. Hon är mer blyg än vad grabbarna har varit då dom var små.
Men nu ska jag ta och sluta skriva innan man snart skrivit hela 10 sidor av hur härliga barn man har och hur mycket man älskar dom. För fast jag har tre barn och den sista nu är en tjej så älskar jag dom lika mycket och ger dom alla lika mycket kärlek. Dock kan man ibland sucka och brottas med sitt tålamod då barnen har dåliga dagar och mer eller mindre bråkar om allt. Men dom dagarna är tack och lov inte jämt, dom leker väldigt bra ihop och även Milla får vara med grabbarna och leka. Det gör mig varm i hjärtat.