Ja alltså denna natt vill jag helst bara dra ett sträck över och låta försvinna. Jag var så grymt trött igår och lyckades ta mig ändå tidigt i säng (innan 23 tiden) och somnade ändå relativt fort fast det blåste som tusan ute. Jag hatar då det blåser och jag ska sova för min kropp blir så orolig då. Men i alla fall så ringer min mobil 02.55 och jag ser att det är min man, ler lite trött och hinner tänka att han glömt nyckel inne så han kommer väl inte in i huset efter att ha jobbat natt. Men nej så var det inte. Det hala väggarna hade gjort att han varit med om en olycka och ringde bara för att säga vad som hänt och att han var oskadd. Jag hann ju ändå bli både rädd och orolig, för jag vet att han alltid låter så lugn som möjligt för att få mig att inte bli så rädd. Jag minns inte riktigt vad han sa förutom att släpet ev låg i diket, men att han tack och lov inte tippat med hela lastbilen (det har hänt 2 olyckor för många år sedan att han tippade och en av dom vart han väldigt skadad och har ärr på armen ifrån). Jag tackade för att han ringt men hade sen svårt att somna om. Låg mest och vred mig och sen hörde jag att han kom hem 06.30 och pratade med Max som just då vaknat. Max vart lite förvånad att möta pappa hemma så sent, men vi kände att vi kan inte berätta vad som hänt nu då han ska till skolan. Vi får helt enkelt prata med han sen idag då han kommer hem.
Jag hade gärna sluppit denna natt, men jag är ju ändå glad att han ringer då det händer något och jag är glad att allt ändå gick så bra. Han hade ju lika gärna kunna varit med om något mer hemskt och kanske inte ens överlevt. Så jag är glad fast man känner att allt verkligen kan vända på 1 minut.

Så var rädd om er alla där ute som ska ut i trafiken en dag som denna då det bara är is överallt.