Mina tårar bara rinner och min rygg värker. Jag har aldrig gråtit så mycket då jag avslutat ett pass på någon häst. Min älskade vän du betyder så mycket för mig.

Jag hade bara tänkt rida ett lugnt pass på banan med ettan idag då min rygg är helt död sen jag i onsdag red min kompis häst som kastar lite med skallen. Men ja passet idag blev allt annat en lugnt och min rygg ville bara lämna min kropp. Jag började som vanligt att försöka få henne i en låg form och vara mjuk och ställbar på volterna. Vi har har fokus på detta under hela inridningen som snart är 2 år. Så jag har börjat känna att ettan blivit mer "off" och orkar inte lyssna på mig då hon mest springer runt på banan och hela hennes kropp och humör skriker 'TRÅKIGT'. Så idag efter att jag börjat rida och kände att hon tryckte på off-knappen. Så kände jag bara 'nej fan nu ställer jag upp ett hinder och så hoppar vi'. Sagt och gjort. Satte direkt upp hindret på 50 cm som jag vet att hon klarar. Och då jag dom första gångerna red mot hindret var hon fortfarande 'off' och började parera framför hindret och viste inte vart hon skulle. Visade lugn att vi skulle ta hindret och la skänklarna mot henne. Efter några skutt i båda varven så blev hon pigg och fick en härlig luftig galopp med bra motor. La upp till 60 cm och då taggade hon till lite mer. Rullade på det hindret några gånger åt båda hållen och höjde sen till 70 cm. Å gud vilken taggad häst jag fick. Nu bjöd hon på bra och låg på framåt utan att bli hårt eller tung i munnen. Hon hoppade luftigt och fint. Landade bra och tog bra språng. Höjde till 80 cm och första gången rev hon. Andra gången la jag på skänklarna då vi närmade oss hindret och då sköt hon ifrån och tog ett grymt luftigt och fint språng. Rullade på 80 cm några gånger i båda varven och sen gav jag mig. Tårarna av lycka sprutade och jag bara kände att här har vi nu hittat rätt. Dressyren för oss båda är tråkig men här i hoppningen brinner bådas intressen och vi båda blir livliga och glada av att hoppa. Så nu har vi hittat rätt. Nu ska vi börja hålla fokus mer på hoppningen.

Hindret ser jätte litet ut men mätade det och de ligger på denna bild på 80 cm som vi idag hoppade. Alltså bilden är från idag. :)

Jag har läst runt en hel del och kollat på olika bett till Ettan. Har testat raka, 2-delade, 3-delade ridbett, hackamore och rakt pelhambett. Det sista funkar hon kanon bra på och älskar bettet. Men vill testa någon annan då hon ibland kan tycka bettet är för starkt. Så jag har nu klickat hem (begagnat men oanvänt) ett pee wee bett då jag hört många älskar betten och trivs med det. Så värt att testa på ettan. Hon gillar ju raka bett så detta kanske faller henne i smaken. Hoppas det. Kommer även testa det på killarna för att se vad dom tycker om bettet.
Så utvärdering kommer sedan om bettet som ni kan läsa :)

Jag och Mia for ut och red i skogen idag på Ettan och Quetcho. Skrittade typ hela tiden och pratade. Men det är ju kul det också. Blev lite trav och galopp också. Eller Ettan galopperade och Quetcho travade. :)

Sen lagade min man lite mat och vi åt middag innan vi for ner till mamma och pappa så Max skulle få träffa dom.
Nattade han nu vid 20 tiden och ligger just nu i soffan och kollar på tv. Finns typ inget att se.

Ser nu att jag igår glömde bort att blogga så här kommer det nu.
Min man lilla Max på morgonen så jag fick sova lite längre. Sen så var jag sugen att fara till KDRF och kolla på dressyrtävlingarna dom hade där idag på ponny. Max låg och sov mellan kl 11-13 så vi hämtade upp Mia efter att Max vaknat så for vi och kollade. Tog med mig Spike så han får miljötränas. Han skötte sig så grymt bra. Jag är så stolt över han.

Sen då vi lämnat av Mia och kom hem så åt vi alla tre lunch. Tacos resterna sen gårdagens middag. Efter att vi ätit så gick min man ut för att fixa lite på gården och jag var inne och lekte med Max. Så ringde mamma och bjöd på middag. Så vi for till henne och efter att vi ätit for vi hem och jag skuttade ut i stallet. Har två hästar att rida. Mia kom också och for ut på en runda med Quetcho.
Började att rida Ettan. Tog det raka ridbettet och hade fokus på bjudning framåt och avslappnad häst. Det gick jätte bra. Hon lyssnar inte riktigt på bettet så vi tränade övergångar och jag tycker ändå hon skötte sig bra. For sen ut i skogen och galopperade lite. Mötte en hund i skogen och ettan brydde sig inget. Men efter att ha passerat hunden och dess ägare så skällde hunden till just då vi skulle passera en stor grankvist vid stigen och enligt ettan så skällde den och tänkte mörda henne så hon tog ett sidohopp en meter ut från stigen men stannade sen. Tacka gudarna att jag lärde mig rida på en shettis som var mer i luften en på marken. Det har gjort att jag har en grymt bra balans och faller inte av så lätt. For sen hem efter att ha skrittat runt på långa tyglar i skogen. Just då jag kom hem på gården kom även Mia och Q hem så vi stod och pratade medan vi borstade och fixa i stallet. Kastade ut hästarna och jag tog sen in Pajsen. Borstade upp han och for ner på banan. Skrittade igång och han kändes fin. Men så i traven började jag känna att han inte kändes riktigt 100% bra. Så hämtade min man och bad han kolla då vi travade. Jo jag hade rätt. Han kändes stel i höger framben. Så avbröt och tog in han i stallet. Stretchade han och kände direkt att han inte riktigt ville sträcka fram benet. Så blir att låta han stå och så massera och låta han ha back on track täcket. Så ska hon nog bli bra igen.

Regnet upphörde vid 12-13 tiden. Så vi drog först till stan för att kolla på klädbytardagen på travet och sen handlade vi.
Hade inte tänkt rida men blev så sugen då solen tittade fram så blev jag så sugen. Så Mia kom och vi for ut med killarna. Dom var PIGGA och glada. Lät dom få sträcka ut lite i galoppen även Quetcho galopperade. Duktiga kille. Sen skrittade vi hem. Alltid så kul att rida med Mia för vi pratar om allt och inget och då vi känt varandra sen typ 5 års ålder så är det alltid kul att kunna prata med henne. Sen gav vi hästarna mat och nu ligger jag under filt i soffan och äter popcorn. Ska snart sova.

Ja hur började allt? Hur kom hon till mig? Många kanske vill veta så här tänkte jag nu skriva hur allt började till idag.

November 2011 somnade mitt halvblod Fraggis in efter sjukdom. Så jag ville nu testa något jag alltid drömt om. Jo att tävla hoppning. Fick tips av en vän (tänker hålla henne anonym) att hon kände en tjej som sålde fina hopphästar för inte allt så dyrt. Det var då jag träffade Madeleine el-hanaf, eller madde som hon sa att hon kallades. Och det första hon säger då jag ringer är att det är INTE hon som alla skrivit om så mycket på internet, utan det är en tjej som tagit hennes identitet. Men ja dum som man är så gick jag på det. Hittade en fin häst och Madde besiktigade henne. Gick igenom och skulle skickas upp till mig men blev strul med lasbilen hit och tid så det dröjde över en månad innan hästen kom. Hon var så fin.. MEN det var bara början på ett rent helvette. Hästen i fråga gick inte att rida.. Så fort man kom upp så stegrade den och det var inte en gång. Nej hon stod rakt upp på bakben och det var hela tiden. Blev rädd och skickade henne till en tjej i umeå som var van vid "problem hästar". Vilket ledde till att hästen sprakade sönder manegeväggen, bet sig i bogen och var helt panikslagen av att se en manege.. Snygg hopphäst som amn inte ens kunde rida. Började bråka med Madde om detta och tillslut gick hon med på att ta hem stoet MEN kunde inte betala igen mina pengar så jag fick välja en annan häst och det var där Ettan kom in i bilden. Pratade med familjen och vi kom överens om att ta unghästen då vi ville ha igen pengarna vi lagt ut.     
  Så sagt och gjort vi tog denna unghäst som Madde då skulle ta hem till Sverige. Hon var helt ohanterad så förutom att hon var van vid att bli ledd till och från hagen. Så vi tänkte att ingen kan ju ha förstört henne så som andar hästen var. Så hon kom hem till mig den 2 fabruari 2012.

Hon hade aldrig stått i stall så vi började om från början och byttde upp förtroendet mellan oss. Hon litade fort på mig och det gör hon en idag. Jag var så glad för att hon var en sådan fin häst.

Men glädjen vart kort! I mitten av Mars 2012 blev Ettan konstigt halt, vi misstänkte en spark av hagkompisen efter ett mystigt sår vi hittat på insidan av bakbenen uppe mitt på låret. Vi undersökte henne och veterinär kallades hit. Hon gick på olika behandligar men benet svällde upp och vi testade nya saker. Hon gick promenader 10 min 5 gånger per dag för att hålla igång allt. Inget hjälpte. Vid denna tid började hon även växa så hon var inte så snygg.. Hon slutade äta och tappade gnistan. Benet hade svällt upp så stort att hon nästan inte kunde röra det. Nu var hon så dålig att la hon sig ner fick hela familjen komma och hjälpa till att dra upp henne då hon inte orkade. Min veterinär vände upp och ner på allt han kunde hitta och sen stod vi där fredagen den 18 maj 2012 och jag sa till min veterinär att nu ger jag upp.. Jag ska inte plåga henne mer. Vi skulle fixa allt klart månaden efter helgen. Men så på fredag kväll händer något som ingen hade räknat med.. Såret på insidan av benen hade gått upp och ut ur benet väller det var. Masserade benet och försökte hålla såret öppet så det fick komma ut allt skit. Sen på lördagen skulle jag gå 10 minuter på banan och jag släppte henne som jag brukar göra då hon ändå bara går efter oss. Vet ni? med ett tjut så hoppade Ettan iväg, sprakade bakut och galopperade runt på ridbanan som en galning helt haltfri. På 10 minuter hade hon sparkat av sig tre skor och jag bara grät. Min häst som först gett upp allt visade att hon en hade kvar att ge. Jag grät floder och bara satt på banan och kollade. Min veterinär kom och vi fortsatte behanlingar som nu började visa resultat bara sådär efter  1½ månadskämpande. Men hon var inte så snyg kroppen nu efter allt.   

Senare visade det sig att hon hade nu lindrig lymfangit i benet efter såret och det är något vi hela sommaren brottades men då hennes ena bakben sväller i tid och otid. Men jag kämpade och hösten 2012 då hon fyllde 3 år började jag rida in henne. Jag red i lugnt tempo och stressade inte fram. Om vi inte skulle nå elittävlingarna gjorde mig inget. Hon var ändå min bästa vän. Jag red henne ca 2-3 dagar i veckan och vi hade kul ihop.. Sen december 2012 fick jag veta att jag var gravid. Men det hindrade inte mig att rida. Hon kunde vid denna tid skritt, trav och galopp i båda varven och på volt. Sen så hade vi hoppat lite hinder på 30 cm. Magen blev större och större under våren men jag red ändå så gott jag kunde. Vi hopapde även nu hinder på 55 cm och löshoppat 90 cm. Vid detta lag hade jag insett att hon inte kommer bli en tävlingshäst utan mer en hobbyhäst. Sommaren kom och nu fick hästarna bara longeras/tömköras då jag inte kunde ta mig upp på dom lika lätt.. Men visst red jag ju ändå ibland. Början på augusti 2013 kom min son och en vecka efter det var jag upp på hästarna igen. jag red dom i skog och mark ca 2-3 dagar i veckan och hade just nu lagt den störa träningen på hyllan.

Vi har under denna tid varit med i mot och medgångar. Vissa gånger har hon varait bråkig, bitchig och rent ut sagt billig! Haer haft personer runt om mig som hela tiden sagt att jag förstör Ettan. Så dum dom jag är har jag ibland verkligen trott på dom så hon har väl legat ute på annons ca 8 gånger men har alltid ångrat mig och tagit bort allt.. Att lägga ut henne på annons går bra. Men att tänka tanken att någon ska ta henne från mig går inte lika bra. Så nu efter mycket om och men så känner jag att hur mycket motgångar vi en möter så kommer hon få stå kvar med sina hovar på min mark!

Bjuder på en bild som är tagen förra månaden.  

Ettan är idag helt friskförklarad och har inte varit halt sen maj 2012. Hon har en idag lite problem m ed lymfangiet som kommer och går som den vill. Men inget mer en att smalbenet (bak) mot kameran sväller. Har nu upptäckt att den sväller då hon står på box och har sen hösten 2012 stått på lösdrift vilken hon och dom andra hästarna trivs med. Sen så nu då jag motionerar henne ca 5 dagar i veckan så sväller inte benet längre. Körde även in henne med vagn hösten 2013 och har kört med henne ibland.

Så det som i början skulle ha blivit en dröm och inte allt för dyrt. Slutade i en mardröm och spräckt budgetplan. Så med facit i handen. Så hade det varit billigare att ta en lite dyrare häst här uppe i norrland och tävla den!

Så det är kortfattat historien om Emmaretta.

Ber om stavfel men är inte lätt att skriva då man samtidigt ska hålla koll på sin 9 månaders son ;)

Många (inte alla) glömmer ibland bort under deras träning och ridning att släppa all press på sig och bara rida helt kravlöst. Ni som inte glömmer bort det ska ha en stor klapp på axeln.
Jag red Pajsen nu vid lunch på banan. Red med långa tyglar och tränade på låg och avslappnad form. Han fick själv välja vilket tempo han ville ha i traven. Och han gick grymt fint. Var ett tag sen jag gjorde det sist och känner att jag måste börja om med det igen. Han skötte sig grymt bra och vi red igenom alla gångarter. Sen gav jag mig och han fick långa tyglar och gick runt på banan som han ville.

Solen tittade fram så jag valde ändå att rida ettan fast jag skulle ha ridit i skogen ikväll.
Tog en grimma och satte tyglarna på den och hoppade upp barbacka. Hon var först spänd då vi kom ner på banan. Men skrittade lugnt tills hon slappnade av. La på skänklarna och då blev hon spänd igen. Men jag smackade mjukt och hon började trava. Efter några steg slappnade hon av igen. La på galoppen sen och då stelnade hon till i kroppen men gjorde inget, utan tog galoppen och även där efter några steg slappnade hon nu helt av. Gick men låg skalle på långa tyglar och galopperade runt på banan. Saktade av och berömde henne. Skrittade en stund och red sen upp till stallet igen. Idag var ettan sig själv och visst hon må bara bitchig men hon har ett hjärta av guld!

Jo jag valde ju att rida ettan igår igen. Hon var värre idag. Stod flera gånger på bakbenen och jag blev bara arg på henne vilket inte gjorde saken mycket bättre. Så idag ska vi ut och skritta i skogen hade jag tänkt. Bara få komma bort från ridbanan med alla krav och få komma ut i skogen på kravlöst! Men ska vänta tills min man kommer hem så får han ha Max medan jag rider.