Hur mycket man en skriker och gråter på hur mycket livet suger ibland, så går livet vidare. Jag hatar det, men kan inget annat göra en att gilla läget och hänga på.

Det är 8 dagar sedan min älskade Pajsen lämnade detta värld och jag är så jävla ledsen och det känns tungt, men jag vet att han slipper ha ont. Jag kommer alltid sakna han och det känns tungt att sälja iväg hans saker. Men som behövs inte så jag måste sälja dom. Sadeln behåller jag då dem passar ettan och är så grymt skön att rida i.

Nu är det bara alla fina kort och minnen jag har som bevisar på att Pajsen har varit här. <3


Sen för er som missat det så har jag sänkt ner hundflocken från 8 hundar till 6 hundar. Campa och bebe har lämnar oss. Det känns inte heller kul, men jag gör mitt bästa för mina djur och ibland måste man se till djurens bästa.

Jag vet att många frågat vart dom tagit vägen. Men vet ni? Jag har ingen skyldighet för er att berätta vart jag skickat dom. Jag vet vart dom är och det räcker. :)