Det var otroligt många som var in och läste på min blogg idag då jag skrev det där inlägget som jag känner är lite känsligt för mig. Men samtidigt så känner jag att jag inte vill eller ens kan vara tyst om hur jag tycker om min kropp. Det är inte rätt mot mig själv. Visst alla ska älska sig själv så gott det går och det gör jag också. Men ibland kan man inte göra det och de är väldigt synd då det är så, det är inget man bara går och inbillar sig för att andra ska tycka synd om en. Eller i alla fall jag gör inte det. Jag får oftast höra att jag ser bra ut och har bra kropp, men oavsett hur ofta man får höra det så hjälper det inte om man inte själv trivs med det man ser. =)

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Men nu till något helt annat. Jo hur min dag har varit. För jag vet ju att många följer bloggen just för att veta hur man haft det och vad man gjort.
Jo min dag har väl varit bra förutom att jag haft en väldigt väldigt arg och ledsen 3 åring, som för övrigt blir 4 år på måndag. Då denna härliga lilla kille nu ska sluta med nappen. Alltså det är som att ta död på han. Han blir så hysterisk, så skulle ni grannar runt oss läsa detta så mördar jag han inte. Utan han får bara inte som han vill och där av den otroligt härligt höga tonen som får allt annat att låta mesigt. Men efter en stund gå ger han sig och släpper detta med nappen, vilket är skönt för oss alla. Jag hoppas han snart förstår att det är för hans bästa fast han just nu ser det som hans värsta.
Det har stormat idag så man vill knappt gå ut, men det måste ju alla Skelleftebor ha kännt idag. Och i denna otroligt härlig storm så skulle jag och barnen gå till förskolan och hem igen. Det gick bättre än vad jag trodde då vi nu kan gå den kortaste vägen och slippa gå runt hela byn. Milian cyklade hela vägen till förskola och Max cyklade hela vägen hem. Sen då vi kom hem så fixade jag med hundmaten och barnen lekte ute en stund.
Sen har jag plockat hundskit från gården, men tyvärr så sitter det mesta fast i isen så jag hoppas på sol nu och varmt så man kan ta bort allt. Och så har jag tränat Tindra och Wilda på inkallning. Något dom ibland inte lyssnar på. Men dom är ju bara 4 månader också så snart lär det funka bättre. Jo och så har jag även gått en promenad med hästarna och hundarna. Och städat lite i köket och fixat på. Så jag har hunnit väldigt mycket idag. =)
Känner mig helt slut efter dagen och jag hoppas att morgondagen bjuder på lika härlig dag där man kanske till och med hinner fixa bort all tvätt. Eller var detta kanske en för hög önskan?!

Hoppas ni alla haft en bra dag =)

Jag har i flera år (eller så länge jag kan minnas) haft en drömt. Jag har nu i några år försökt nå denna dröm, men har av olika saker tvingats släppa denna dröm för att sen jaga ifatt den igen. Nu har jag lyckats jaga fatt i denna dröm igen och jag står nu men drömmen i min hand. Jag borde vara lycklig och jag borde vara full av förväntan. Men det är jag inte. Jag är i stället full av ångest över vad andra ska tycka över att jag har denna dröm. Vad andra ska tänka och säga om just detta. Jag tycker verkligen inte att det ska få vara så, men i denna värld är det ibland svårt att bryta normen och gå mot strömen en stund. Jag vet att jag kommer bli lycklig med denna dröm, eller ja jag hoppas då det. Men jag vet inte om jag vågar göra den till verklighet. Jag har en man som stöttar mig och han står vid min sida oavsett om jag även denna gång väljer att släppa min dröm igen. Han har suttit vid min sida och lyssnat på mig då jag pratat om hur jag vill ha det och hur rädd jag är för att vad alla andra ska tycka. Ni som läser detta känner kanske att det är väl bara att skita i vad andra tycker. Men det är inte så lätt för mig då jag i så många år varit den där man kan mobba, snacka skit om och trycka ner. Allt började ju då jag gick i lågstadiet. Jag har som alltid varit den där alla har så otroligt lätt för att känna att dom måste ge sina åsikter om hur JAG lever. Varför är det så? Jag har ju som inte bett om att få höra vad ALLA andra tycker om hur jag lever MITT LIV. Nu tror jag inte att jag är ensam om att just råka ut för detta, då jag tror att många tyvärr har folk runt sig som är mer en villiga på att berätta hur andra ska leva. 

Nu då ni läst denna så kanske ni funderar vad det är för dröm jag har. Jag har länge funderat på om jag ens ska skriva ut den eller inte, men samtidigt så vad spelar det för roll? Ni kommer ju ändå bara snacka om vad ni tror att det kan vara. Och då mannen fått skit förut då folk trott att jag varit otrogen eller tänker lämna han så måste jag få säga att det är INGET med varken mannen eller barnen att göra. Dom är det bästa jag har och dom kommer jag aldrig vilja leva utan. 

Min dröm handlar om min egna kropp och att jag inte känner mig riktigt bekväm i den. Så jag har varit i kontakt med en klinik redan 2017, men då jag strax där efter blev gravid och väntade Milla så släppte jag drömmen. Det drömmen handlar om är att jag vill ha större byst. Jag trivdes som bäst med min kropp då jag ammade och hade större bröst. Men efter 3 barn med både ammning, graviditet och viktig upp/nedgång, så har det satt sina spår och jag känner mig allt annat en kvinnlig och bekväm somd et är idag. Nu är det inte så att min man tvingar mig att göra detta, snarare så är det så att han tycker jag är fin oavsett hur jag gör. Men det är jag själv som vantrivs. Jag hatar att ha bikini och jag har i stort sett ingen bh eller bikini som sitter bra på mig. Så jag tycker det är jobbigt. Men om jag ska göra min dröm till verklighet vet jag inte ännu när jag ska göra. Det är lite saker som man måste lösa först och framförallt är jag nervös över att det ska gå fel och man blir den där som sen står med smärtor och problem. Något jag känner inte är värt det. Ni får dömma mig som ni vill, för jag har nu lättat mitt hjärta och känner att dom som nu dömmer mig bara visar att ni inte är äkta vänner. 

Ni som har opererat era bröst får gärna läman en kommentar hur ni upplever det efter operationen och skriva lite kort om hur ni kännt före och efter allt. =)

Ja idag är det tisdag och jag hade verkligen hoppats att denna storm skulle ta och ge sig. det är inte ens nästan roligt att gå utanför huset och både barnen och djuren tycker det är lite jobbigt att vara ute. Man har lite dåligt samvete då man idag ska sätta barnen i vagnen och gå till förskolan för att hämta Max. Snälla momme var hit och hämtade han på morgonen och körde iväg han, men då ska jag sen hämta han. En dag som denna kan jag känna lite att det är synd att jag inte har körkort. Men jag är samtidigt van att inte ha det så jag saknar det ju som inte så mycket.