Hoppet är ju det sista som lämnar en sägs det. Stämmer det? Jag vet inte för just nu känns det som om allt bara är svart och ser inget ljust i det hela.
Jag har mått dåligt i perioder nu och många anser att det blir så då man är hemma jämt. Men så är det inte. Jag älskar att fara iväg och göra saker och är ingen sådan som stänger in mig. Visst jag har inte så många som har tid att umgås, men det kan ju vara svårt att få allt att funka med vardagen och så. Sen blir jag mer påverkad och börjar må dåligt om dom i min närhet är dåliga eller sjuka, kan vara allt från djuren till släkten. Det är inget jag kan styra över och fast jag pratar mycket om det och bearbetar det så kan jag ändå inte styra över mina känslor. Jag kan stänga in dom för stunden, men till vilken nytta? Det kommer ju ändå upp för eller senare och blir bara jobbigare att hantera ju längre man stänger bort det. Så bättre att ta saker direkt och prata om.

Jag satt och funderade här för någon kväll sedan efter att jag och mannen pratat om min ångest och jag insåg att detta har jag levt med i flera år. Jag mådde dåligt i högstadiet och läkarna hittade inget fel. Men jag vet att idag var det ångest som gjorde det. Jag var ju mobbad i hela högstadiet och det vet nog nästan alla för jag har inte valt att tysta det. Vad jag blev mobbad för? Jo jag var omtyckt och hade lätt att umgås med nya människor. Något som många störde sig på. Så som valde att börja mobba mig och jag mådde så allt under den tiden att det är ett under att jag lever idag. Min räddning var min familj och djuren, som fanns där för mig genom allt.


I alla fall så vet många att jag nu är ledsen då djuren varit sjuka/skadade och jag fick ett jobbigt samtal igår som gjorde att jag bara blev så ledsen. Visst jag hade ju sett det med egna ögon, men man blundar lite för sanningen och jag orkade inte ta in det då. Men nu har jag inget val och jag mår skit. Grät igår då jag for ut i skogen och red på ettan. Jag vill inte gå igenom samma sak igen då vi tidigare klarade av det så blir ju frågan om man orkar gå igenom det igen och ska man klara sig lika bra som sist? Ja bara att vänta och se vad som händer.
Tur att jag har min man och barn en gång som denna. Som får mig att tänka på annat ett tag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter just nu ute på altanen med hundarna och njuter i solen medan jag dricker lite energidryck. Många startar morgonen med kaffe men det kan inte jag då jag får sådan sjukt mycket ångest av kaffe. Vet inte varför och jag har provat flera gånger men...

Godmorgon bloggen. Sitter nu vid köksbordet och myser med hundarna som är taggade på att gå en lunchpromenad strax. De har sina rutiner och vet som när man ska gå oavsett hur man gör så vet de som vad klockan är. Solen lyser, himlen är helt blå och f...

Fredag kväll, sitter i soffan med mannen och hundarna. Barnen sover gott i sina sängar och tystnaden som sprider sig i huset är sådär jobbigt tyst att man nästan får ont i huvudet då tystnaden är som tryckande. Brukar bli så då barnen somnat och huse...

Solen skiner och det är över 18 grader varmt idag. Vi började ju morgonen att äta frukost ute på altanen, fast jag hade ont i nacken och att migränen hotade att komma. Men barnen ville äta frukost ute så vi gjorde det då. Sen satt jag och hundarna på...

Sov skit natten till igår och inatt har man sovit så hårt att man istället vaknar med ont i nacken och snudd på migrän. Suck! Varför kunde man inte bara få vakna utvilad och pigg? Blir att kasta i sig lite kaffe och hoppas att man inte får ångest som...