Jag var påväg hem med hästarna från betet nu ikväll. Tog alla tre som vanligt och gick. Dom är van att gå tillsammans och bryr sig inte alls om trafiken, men såhär på kvällarna brukar det vara dött på trafik. Då jag är påväg upp för backen några meter från huset så kommer det en traktor från åsen och ska ner för backen. Hästarna är vana vid traktorer och bryr sig inte alls. MEN jag hann reagera på hur fort denna körde och backen har en liten dålig vinkel som ger en skumd kurva, så man ser inte hela backen då det står ett hus lite långt ut, men har mött både lastbil och traktorer där förut och det har gått bra. Traktorn låg i vänsterfil (samma fil vi låg i) och hade grymt hög hastighet då denne passerade lilla kurvan. Chauffören upptäcker oss och styr traktorn skarpt åt höger, vilket leder till att traktorn börjar vobbla (vingla) på vägen och jag hade Q närmast diket, ettan bakom mig och Pajsen på min vänstra sida. Jag klev närmare Q's hals och min puls ökade, hann tänka 'nu kommer jag att förlora ettan och pajsen'. Hela jag spändes och jag vart rädd, då traktorkillen inte verkade ha någon lust att släppa sin gas. Tryckte Q så nära buskarna vid diket jag bara kunde och höll andan då traktorn körde förbi oss i en grymt hög hastighet. Pajsen och ettan kände av att jag blev rädd och kloka som dom är tog dom några steg närmare mig och Q där vi gick. Pajsen la bak öronen då traktorn blåste förbi oss. Vi alla klarade oss, tack och lov. Men jag tror vi alla var lite knäsvaga efter mötet med traktorn. Vem som körde vet jag inte då ingen i byn brukar köra sådär då dom möter oss. Men jag är glad att mina hästar är lugna och inte blev rädda. Då hade nog traktorn verkligen tagit oss. Tur att vi inte heller var närmare kurvan, för då hade det också kunnat sluta illa.
Nu sitter man i soffan och hästarna står trygga i hagen.