Ja det regnar ute och har gjort det hela natten. Suck! Gissar att hästarna nu är blöta. Så blir att byta täcken på dom senare. Funderar om att kanske ta in dom också. Bara det att boxarna just nu är fulla med andra saker. Men går fort att ta bort dom sakerna. Bättre att hästarna slipper bli kalla och stela.

Lilla Max ligger just nu och sover lunch. Ska sen åka till stan och handla när han vaknat.

Jag har hört och läst en del om Madeleine el-hanafi och just nu sitter hon inne om allt stämmer. Hon har sålt sjuka och skadade hästar till olika. Och jag förstår inte hur sådana personer tänker. Dom förstör ju så mycket för andra.
Jag kan inte skylla på Madde då ettan blev sjuk. Så jag har tur som lyckades få en skadefri häst. Har hört att många som köpt häst av henne har varit tvugna att låta dom somna in. Låter verkligen jätte tråkigt. Lider med alla som blivit lurade.

Ja hur började allt? Hur kom hon till mig? Många kanske vill veta så här tänkte jag nu skriva hur allt började till idag.

November 2011 somnade mitt halvblod Fraggis in efter sjukdom. Så jag ville nu testa något jag alltid drömt om. Jo att tävla hoppning. Fick tips av en vän (tänker hålla henne anonym) att hon kände en tjej som sålde fina hopphästar för inte allt så dyrt. Det var då jag träffade Madeleine el-hanaf, eller madde som hon sa att hon kallades. Och det första hon säger då jag ringer är att det är INTE hon som alla skrivit om så mycket på internet, utan det är en tjej som tagit hennes identitet. Men ja dum som man är så gick jag på det. Hittade en fin häst och Madde besiktigade henne. Gick igenom och skulle skickas upp till mig men blev strul med lasbilen hit och tid så det dröjde över en månad innan hästen kom. Hon var så fin.. MEN det var bara början på ett rent helvette. Hästen i fråga gick inte att rida.. Så fort man kom upp så stegrade den och det var inte en gång. Nej hon stod rakt upp på bakben och det var hela tiden. Blev rädd och skickade henne till en tjej i umeå som var van vid "problem hästar". Vilket ledde till att hästen sprakade sönder manegeväggen, bet sig i bogen och var helt panikslagen av att se en manege.. Snygg hopphäst som amn inte ens kunde rida. Började bråka med Madde om detta och tillslut gick hon med på att ta hem stoet MEN kunde inte betala igen mina pengar så jag fick välja en annan häst och det var där Ettan kom in i bilden. Pratade med familjen och vi kom överens om att ta unghästen då vi ville ha igen pengarna vi lagt ut.     
  Så sagt och gjort vi tog denna unghäst som Madde då skulle ta hem till Sverige. Hon var helt ohanterad så förutom att hon var van vid att bli ledd till och från hagen. Så vi tänkte att ingen kan ju ha förstört henne så som andar hästen var. Så hon kom hem till mig den 2 fabruari 2012.

Hon hade aldrig stått i stall så vi började om från början och byttde upp förtroendet mellan oss. Hon litade fort på mig och det gör hon en idag. Jag var så glad för att hon var en sådan fin häst.

Men glädjen vart kort! I mitten av Mars 2012 blev Ettan konstigt halt, vi misstänkte en spark av hagkompisen efter ett mystigt sår vi hittat på insidan av bakbenen uppe mitt på låret. Vi undersökte henne och veterinär kallades hit. Hon gick på olika behandligar men benet svällde upp och vi testade nya saker. Hon gick promenader 10 min 5 gånger per dag för att hålla igång allt. Inget hjälpte. Vid denna tid började hon även växa så hon var inte så snygg.. Hon slutade äta och tappade gnistan. Benet hade svällt upp så stort att hon nästan inte kunde röra det. Nu var hon så dålig att la hon sig ner fick hela familjen komma och hjälpa till att dra upp henne då hon inte orkade. Min veterinär vände upp och ner på allt han kunde hitta och sen stod vi där fredagen den 18 maj 2012 och jag sa till min veterinär att nu ger jag upp.. Jag ska inte plåga henne mer. Vi skulle fixa allt klart månaden efter helgen. Men så på fredag kväll händer något som ingen hade räknat med.. Såret på insidan av benen hade gått upp och ut ur benet väller det var. Masserade benet och försökte hålla såret öppet så det fick komma ut allt skit. Sen på lördagen skulle jag gå 10 minuter på banan och jag släppte henne som jag brukar göra då hon ändå bara går efter oss. Vet ni? med ett tjut så hoppade Ettan iväg, sprakade bakut och galopperade runt på ridbanan som en galning helt haltfri. På 10 minuter hade hon sparkat av sig tre skor och jag bara grät. Min häst som först gett upp allt visade att hon en hade kvar att ge. Jag grät floder och bara satt på banan och kollade. Min veterinär kom och vi fortsatte behanlingar som nu började visa resultat bara sådär efter  1½ månadskämpande. Men hon var inte så snyg kroppen nu efter allt.   

Senare visade det sig att hon hade nu lindrig lymfangit i benet efter såret och det är något vi hela sommaren brottades men då hennes ena bakben sväller i tid och otid. Men jag kämpade och hösten 2012 då hon fyllde 3 år började jag rida in henne. Jag red i lugnt tempo och stressade inte fram. Om vi inte skulle nå elittävlingarna gjorde mig inget. Hon var ändå min bästa vän. Jag red henne ca 2-3 dagar i veckan och vi hade kul ihop.. Sen december 2012 fick jag veta att jag var gravid. Men det hindrade inte mig att rida. Hon kunde vid denna tid skritt, trav och galopp i båda varven och på volt. Sen så hade vi hoppat lite hinder på 30 cm. Magen blev större och större under våren men jag red ändå så gott jag kunde. Vi hopapde även nu hinder på 55 cm och löshoppat 90 cm. Vid detta lag hade jag insett att hon inte kommer bli en tävlingshäst utan mer en hobbyhäst. Sommaren kom och nu fick hästarna bara longeras/tömköras då jag inte kunde ta mig upp på dom lika lätt.. Men visst red jag ju ändå ibland. Början på augusti 2013 kom min son och en vecka efter det var jag upp på hästarna igen. jag red dom i skog och mark ca 2-3 dagar i veckan och hade just nu lagt den störa träningen på hyllan.

Vi har under denna tid varit med i mot och medgångar. Vissa gånger har hon varait bråkig, bitchig och rent ut sagt billig! Haer haft personer runt om mig som hela tiden sagt att jag förstör Ettan. Så dum dom jag är har jag ibland verkligen trott på dom så hon har väl legat ute på annons ca 8 gånger men har alltid ångrat mig och tagit bort allt.. Att lägga ut henne på annons går bra. Men att tänka tanken att någon ska ta henne från mig går inte lika bra. Så nu efter mycket om och men så känner jag att hur mycket motgångar vi en möter så kommer hon få stå kvar med sina hovar på min mark!

Bjuder på en bild som är tagen förra månaden.  

Ettan är idag helt friskförklarad och har inte varit halt sen maj 2012. Hon har en idag lite problem m ed lymfangiet som kommer och går som den vill. Men inget mer en att smalbenet (bak) mot kameran sväller. Har nu upptäckt att den sväller då hon står på box och har sen hösten 2012 stått på lösdrift vilken hon och dom andra hästarna trivs med. Sen så nu då jag motionerar henne ca 5 dagar i veckan så sväller inte benet längre. Körde även in henne med vagn hösten 2013 och har kört med henne ibland.

Så det som i början skulle ha blivit en dröm och inte allt för dyrt. Slutade i en mardröm och spräckt budgetplan. Så med facit i handen. Så hade det varit billigare att ta en lite dyrare häst här uppe i norrland och tävla den!

Så det är kortfattat historien om Emmaretta.

Ber om stavfel men är inte lätt att skriva då man samtidigt ska hålla koll på sin 9 månaders son ;)

Många (inte alla) glömmer ibland bort under deras träning och ridning att släppa all press på sig och bara rida helt kravlöst. Ni som inte glömmer bort det ska ha en stor klapp på axeln.
Jag red Pajsen nu vid lunch på banan. Red med långa tyglar och tränade på låg och avslappnad form. Han fick själv välja vilket tempo han ville ha i traven. Och han gick grymt fint. Var ett tag sen jag gjorde det sist och känner att jag måste börja om med det igen. Han skötte sig grymt bra och vi red igenom alla gångarter. Sen gav jag mig och han fick långa tyglar och gick runt på banan som han ville.

Solen tittade fram så jag valde ändå att rida ettan fast jag skulle ha ridit i skogen ikväll.
Tog en grimma och satte tyglarna på den och hoppade upp barbacka. Hon var först spänd då vi kom ner på banan. Men skrittade lugnt tills hon slappnade av. La på skänklarna och då blev hon spänd igen. Men jag smackade mjukt och hon började trava. Efter några steg slappnade hon av igen. La på galoppen sen och då stelnade hon till i kroppen men gjorde inget, utan tog galoppen och även där efter några steg slappnade hon nu helt av. Gick men låg skalle på långa tyglar och galopperade runt på banan. Saktade av och berömde henne. Skrittade en stund och red sen upp till stallet igen. Idag var ettan sig själv och visst hon må bara bitchig men hon har ett hjärta av guld!

Vart tog solen och värmen vägen??? Inte kom den då till Skellefteå! Suck. Vill ha sol och värme. Mycket skönare en mulet och kallt. Ska försöka städa gården och longera Pajsen medan lilla Max sover lunch. Sen efter det skavi klä på oss och gå i skogen med hundarna. Det tror jag dom gillar.

Jo jag valde ju att rida ettan igår igen. Hon var värre idag. Stod flera gånger på bakbenen och jag blev bara arg på henne vilket inte gjorde saken mycket bättre. Så idag ska vi ut och skritta i skogen hade jag tänkt. Bara få komma bort från ridbanan med alla krav och få komma ut i skogen på kravlöst! Men ska vänta tills min man kommer hem så får han ha Max medan jag rider.

Jo efter gårdagens bråk med ettan är min kropp idag helt död. Känns som om jag har försökt stoppat ett tåg med händerna. Men trots denna döda kropp och smärtan så ska jag rida odjuret idag igen. Hon ska fan inte vinna över mig! Känner mig aldrig rädd på henne då jag ändå känner henne så väl och litar på henne. Men jag kan känna mig besviken och arg då jag vet att hon kan men då hon sätter sitt bitchiga humör till så kan hon inget. Skulle inte ha valt ett sto. Dom har för mycket egen vilja och humör. Fast visst finns det ston som inte har det så jag ska inte dra alla över samma kant.
Nu ska jag äta lite och sen låta min kotte sova lunch. Om han nu vill somna!

Kvällspasset med Pajsen och Ettan gav blandade känslor.
Pajsen var jätte fin och han fick mig att gå på små moln. Han arbetade på bra och gjorde allt jag bad om i en fin och avslappnad form.
Men med Ettan är kvällens pass bara en enda stor besvikelse!! Jag vill bara gråta och ge upp. En dag som denna funderar man varför man ens har kvar henne. Hon är fin i hagen men då man sitter upp på henne är hon fan inte lika fin alla gånger. Hon bara bråkade ikväll och ville inget. Spelade ingen roll vad jag gjorde!!!