Jag har ju under en längre tid sagt att jag ska ta bort Ettan pga jag inte orkar bråka mer med hennes sjukdom. Jag tycker synd om henne som ska må dåligt och vara så ung. Men att säga en sak och att verkligen göra det är två olika saker.. Jag har ju i helgen varit och provridit olika hästar och det är först nu som sanningen börjar gå upp för mig. Jag ska alltså hitta en ny häst som ska ta Ettan plats. Jag kommer aldrig mer sen kunna se henne. Aldrig mer kunna mysa  med henne. Men samtidigt så slipper hon allt jobbigt... Men det är så svårt att söka en ny häst då jag just nu känner att jag inte vill det. Men jag kan ju inte ha bara en häst ensam. Jag vet inte längre hur man ska göra. Kankse man lägger rner totalt med allt..

Just nu sitter man här i soffan och gör allt för att torka sina tårar men det känns som om det inte går. Det kommer mer och nya hela tiden.