Idag är det 15 år sedan min man (då sambo) gick ner på knä och friade så jag har sen den dagen burit förlovningsringen dygnet runt med undantag då jag varit höggravid och inte kunnat ha ringarna. Tänkt att man då var ung och hade som dröm att man skulle få en man som man kunde gifta sig med och sen köpa hus, få barn och leva livet med och jag fick allt. På första dejten sa jag att jag ville ha 13 barn och han skrattade och sa att då många blir kanske svårt. Men han stod kvar och såg det fina i mig som jag inte kan se än idag. Men han ser det och det gör mig glad. Jag bär både förlovningsringen och vigselringen med stolthet och glädje. Min älskade man.