Idag är det hela 13 år sedan vi stod nervösa och pirriga där i kyrkan och lovade varandra att följas åt genom både med och motgångar tills döden skiljer oss åt. Det är ett stort löfte och vissa rycker bara på axlarna och tycker det är skit. Men jag är fortfarande så glad att jag hittade den perfekta mannen att leva med och dela hela mitt liv med. Visst har vi mött med och motgångar och visst har man i perioder fått hjälpas åt att bära den andra som vacklat sig genom tuffa tider, men vet ni. Jag skulle kunna göra om det i 13 år till för jag älskar min man så mycket och att tänka att man inte ska leva ihop finns inte för stunden och jag hoppas inte heller att det kommer finnas sådana tankar. Vi tänker inte lika och vi har olika åsikter om saker, men det är just det som gör oss starkare då vi tillsammans flätar ihop våra viljor och går en gemensam väg hand i hand genom livet. Jag kan nästan säga att vi är mer förälskade nu än då vi gifte oss. Vi har en djupare och starkare kärlek nu än då vi gifte oss och jag visste att detta var den perfekt mannen och jag ångrar inte att jag frågade om han ville bli min parter och sen så rullade allt på. Vi skrattar och busar lika mycket som då och vi skämtar och har trevligt tillsammans. Jag hoppas att man får många fler år tillsammans och att man får mer roliga minnen och skratt ihop. Han är mitt allt och det säger jag oftast till honom.