Alltså vart tar tiden vägen????? Jag kan för mitt liv inte fatta att dagarna går så fort och helt plötsligt så har nu snart hela 2022 gått förbi oss och vi snart är inne på ett nytt år. Tycker ni också att detta år har gått fort eller långsamt? Har ni gjort något roligt detta år som ni med glädje kan minnas eller har detta år varit tungt för er? Vet ju att det är tungt för många pga allt som händer i världen och så sjukt höga räntor, elpris, bränslepriser och matpriser. För de som redan hade det tufft innan allt blev så sjukt dyrt kan ju verkligen inte ha det lätt nu och jag lider med alla som har det svårt. Jag önskar att man kunde göra något. Jag önskar att alla priser kunde sänkas och att regeringen kan ta och inse att dom sakta men säkert tar död på Sverige och alla vi som bor här. 

Jag har ju varit lite off här på sistone och detta pga lite jobbiga saker hemma. Man har inte tid eller ork att sitta här och skriva och jag vet inte ens vad man ska skriva då jag inte vill skriva om allt det jobbiga som händer, för jag vet att man då kommer att bli huggen i ryggen och få veta av alla experter att man borde göra si eller så. Där av är jag sällan här inne och sen finns inte riktigt tiden heller då man har 4 barn, man vill ju lägga den tiden på barnen så man kan umgås med dom och hitta på roliga saker. 

Ja men då hade man ju planerat hur dagen skulle se ut och sen blev det helt plösligt ändrade planer. Men ska väl tilläggas att denna gång blev det ändrat till något bättre. Min man har ju 3-skift på jobbet och jobbar först nattvecka-dagvecka-ledigvecka. Men på veckan han är ldeig brukar han ta på sig extra pass och jobba extra på jobbet, något som ändå inte gör något då han ändå jobbar natt så vi alla sover ju här hemma och har som inte riktigt borta som då han skulle jobba dag. Men i alla fall så blev det planerat att han skulle ha jobbat natt igår och idag, men nu ringde hans jobb och sa att han inte behövde jobba extra så det var ju lite förvånande då dom sällan gör det, men ja då får man ju helt enkelt umgås med han en extra dag denna vecka och det gör ju inget. Alltid kul att ha han hemma så man slipper sitta ensam med alla barnen och djuren. Nog för att nu under dessa tider då man kan se oändligt med julfilmer så gör det inget om man är själv hemma för man är ändå så fast i filmerna att man knappt märker att klockan hunnit bli 01, vilket inte alls hände med mig igår. host host. HAHA. Men nu då han inte åker till jobbet efter middag betyder det att man har mer tid att vara i stallet, jag som annars tänkte att man inte hinner motionera hästarna idag så det är ju bara att skutta ut dit i stället och veta att man inte behöver stressa sig hem för han ska iväg. 

Ni som hade snö förra veckan, har ni kvar snön? Här är det just nu nollgradit och all snö (2 cm) som låg på marken har ni blivit till is så fast man tror att det är asfallt eller gräs/grus där man går, så inser man fort att så var det ju inte och man håller nästan på att slå sig gul och blå. Tack och lov har jag inte ramlat ännu, men än är vintern inte slut så det är väl bara en tidsfråga innan man ligger där helt utslagen på isen. Brukar ni ramla på vintern på isen då ni är ute och går?

Alltså det är lite konstigt att både tänka och skriva det. Det känns ju som om det är en evighet samtidigt som det känns som om det inte alls är så länge sedan. 14 år, det är 14 år av både hopp, förtvivlad och samtidigt en trygg famn att krypa in i då man känner sig liten, rädd och ensam. Jag sökte en kille att bli tillsammans med och kunna leva livet med, jag hittade en kille jag aldrig vill leva utan. Han är min trygga punkt och utan honom hade jag inte varit den jag idag är, jag hade inte haft dom fina barnen jag har och inte kunnat bo i huset vi har. Vi har under livets gång stött på både med och motgångar, vi har skrattat så vi gråtit och vi har gråtit så vi somnat i varandras famnar av utmattning. Vi har funnits där vid varandras sida då benen inte burit och vi har stått starka då marken gett vika. Men tillsammans har vi fått ett starkt band och jag är så glad att säga att han är min älskade man. Jag är stolt över honom och jag hoppas han är det över mig också. Vi sprider kärlek, många kramar och bryr oss om varandra. Vi lever ett förhållande där man både tar och ger till varandra. Är han svag så stöttar jag honom och är jag svag så stöttar han mig. Tillsammans lever vi lyckliga och jag vill aldrig att tiden ska ta slut. Jag vill bli gammal och grå med honom och se våra barn växa upp. För jag kan inte tänka mig ett liv utan honom fast jag vissa dagar är irriterad över att han kastar sina kläder på golvet eller kliver över leksakerna utan att städa. Men samtidigt har även solen sina fläckar och jag vet att jag inte är perfekt och jag vet att jag också gör fel. Men fel är något man hela livet kommer göra och jag vill inte leva utan hans brister och fel. Jag satte ringen på hans finger och lovade att följa han tills döden skiljer oss åt. Så jag hoppas att kärleken är lika stark som orden, för jag vill varken dö eller skiljas. Jag kan helt ärligt säga att dessa 14 år har gjort kärleken så stark mellan oss att vi är mer förälskade i varandra nu än vad vi varit tidigare. Det är som att åren flätat ihop oss på ett sätt som är svårt att beskriva för någon som inte själv upplevt det.

Grattis min älskling på våran 14 årsdag.

Tänk att en dag kan börja så bra och sluta i rent ut sagt skit! Denna dag kastar vi i soporna och hoppas att morgondagen blir bättre. Jag hatar att känna mig så maklös och blir så ledsen över saker jag inte kan varken styra över eller göra något åt. Älskar mina djur över allt annat, men då dom inte mår bra så mår jag sämre. Så jag ber till högre makter att allt ska bli bra.

Tror inte att något missat att det är snökaos i södra Sverige. Jag lider med alla där nere och det känns konstigt att sitta och se på tv att södra Sverige har på vissa ställen över 30 cm snö och här uppe i Skellefteå har vi knappt 2 cm snö. Det är som mest bara en tunt dammlager av snö på marken. Det är ju som vi som ska ha snön och inte Stockholm. Även sett att Skåne också fått snö. Jag skickar i alla fall en tanke till er alla och jag hoppas ni som ger er ut i trafiken är rädda om er och kör försiktigt så att alla kommer hem hela till sina familjen och nära och kära. Det är ju inte kul då snön kommer såhär plötsligt och det blir kaos, man blir som inte beredd på detta och det gör att det blir farligt och leder till att fordon åker av vägen, tåg och flyg blir inställda och hus blir utan el och många träd klarar inte av tyngden av snön så det blir rent ut sagt kaos och det är inte kul. Vi har ibland fått sådan kaos här uppe och det är verkligen inte kul då det händer. Man står där helt maktlös och kan inget göra förutom att skotta snö och hoppas att det lugnar ner sig snart med snöandet.

Sitter just nu under en varm filt med en kopp te i handen och känner hur kaminen sakta sprider ut sin värme i huset. Jag väntar på att äggen ska koka klart och sen blir det frukost med hela familjen. På helgerna äter vi vid denna tiden då barnen mest ligger i soffan och ser på film eller surplattorna. Vi brukar inte lämna sängen förrän efter kl 08 och det är skönt att göra en mjukstart då man annars brukar lämna sängen senast kl 07 för att hinna allt som ska hinnas med innan man ska gå till skolan med barnen.
Lilla Matheus har just nu lärt sig masa runt från rum till rum så han har upptäckt att vi inte enbart har ett vardagsrum så nu kan man lägga han där på golvet med sina leksaker och nästa sekund kan han vara ute i hallen eller i köket. Han är snabb också så man hinner inte med, så snart lär han sig att krypa på alla fyra och då lär det gå fort för honom. Så just nu känns det som om man mest springer efter honom och kollar så han inte får tag i saker han inte ska ha eller stoppat något i munnen så som en liten sten eller ett löv som han igår hittade i hallen. Haha.
Nu ska man lämna soffan och äta frukost för nu är äggen klara.

Önskar er alla en bra dag =)

Att ha barn är bland det bästa jag valt att skaffa och jag ångrar inte det. Jag älskar mina barn och att se dom utvecklas och växa är roligt. Men ingen sa hur prövande det kan vara att vara förälder. Ibland får man testa sitt tålamod från morgon till kväll och man önskar där och då att man bara kunde lämna huset och dra. Man känner sig som väldens dummaste mamma och ALLT precis ALLT man gör är fel enligt barnen. Det räcker med att det inte fanns rätt yoghurt i kylen, flingorna råkade sjunka i mjölken eller man råkade smöra deras macka lite fel och framförallt får man inte blanda ihop maten på tallriken för då kan dom inte äta... listan med fel man som förälder gör kan göras LÅNG om man frågar barnen. Jag försöker alltid ha tålamod men ibland orkar jag inte längre. Man ryter ifrån och sen får man dåligt samvete och känner sig som en dålig mamma. Jag hör sällan (eller aldrig) någon annan som skriver eller pratar om detta. Pratar om hur man som mamma eller pappa brottas med att vara pedagogik och sen sitter ensamma och gråter tyst då barnen sover, för att man känner sig oduglig. Vi alla har gått igenom det och går igenom det. Men vi måste också inse att så länge vi gör det bästa för våra barn så är vi inte ensamma. Jag tror många föräldrar upplever just detta jag skrivit om, men det är jobbigt och rent ut sagt tabu att skriva eller prata om. Man får pekpinnar av andra föräldrar istället för att få en stöttande kram och någon som verkligen bryr sig. Att vara förälder är prövande från början till slut. Men försökt att ta vara på tiden ändå och njut av dom tillfällena då allt klaffar och barnen är glada. För jag tror inget barn är ständigt arg och sur på sina föräldrar. Så till er föräldrar som går igenom detta jag skrev om, vill jag skicka en stor kram och säga att ni är inte ensamma. Vi är många som går igenom samma sak. Att ha barn är att inte vilja missa en minut med dom, till att sen vilja sälja dom på blocket. Hihi. Men kärleken till våra barn är starka ändå och ett liv utan dom är inget vi vill.
Sprid kärlek och kramar istället för pekpinnar och påhopp.

Just nu ligger temperaturen lite minus och det är sådär magiskt ute med frostigt landskap och kylan nyper lite i kinderna så dom blir röda av att vara ute så varmare kläder åker på om man ska ut. Men det är så härligt och fast det är lite kyligt så trivs jag med att stiga upp och gå morgonpromenaden till skolan med barnen för att lämna Max och Milian där och sen gå hem igen med barnvagnen där dom andra två sitter/ligger. Det är så härligt och fast det är lite kallt så kollar solen fram och värmer upp all efter natten. Det är i dessa ögonblick man känner att man är lycklig som faktiskt kan stanna upp och njuta av detta. Jag passar på att också göra det just för att kroppen mår bra av att kunna vara tacksam och njuta över saker man har runt sig oavsett om det nu bara var att stanna upp och kolla på solen som just vaknat eller kolla på ekorren som skuttar runt och söker mat. Dessa stunder är viktig för jag anser att vi människor tar så mycket för givet och det gäller att inte göra det. Jag älskar att kunna njuta av livet fast det varken kostar pengar eller är exklusivt. För mig handlar det att njuta av saker här och nu och se vad magisk och fin naturen och moder jord är. Vara tacksam över det och hoppas det smittar av sig på barnen så dom också kan njuta av allt runt sig. Bjuder även på några bilder jag fotat. (För att se dom i sin helhet så kolla inte via den mobil anpassade sida, utan kolla den i internet anpassad)