Jag och min trasiga handled firar snart 14 måmnader. Det känns väl inte sådär jätte kul och dom dagarna det gör ont så känns det hopplöst. Jag vet att jag komemr få leva med detta livet ut och visst vissa perioder känner jag inte av något, men andra är en plåga. Det mest jobbiga är att jag har så svårt vissa perioder att hinna med alla djur så som jag vill. Det är bland annat därför jag har med schäfrarna då jag rider, för då kan dom motionera samtidigt som jag motionerar hästen, två flygor i en smäll. Men visst saknar jag detta med att ta alla hundar och gå ut i skogen och gå flera timmar. Men det går inte, för där sätter min handled stopp och även min axel. jag har pålagringar i handelden som gör att jag är stelare i den och jag har problem med att axeln då den också blir stel av att handleden inte funkar som den vill och detta sprider sig bakåt på ryggen. Så att gå med hundarna i koppel är svårt och att alltid gå där undarna är lös är lite svårt. Så jag måste be min snälla mig hjälpa mig med hundarna dom jobbigare perioderna då jag har ont. Men jag går i alla fall regelbundet hos kotknackare och fixar detta så jag hoppas att detta ska bli bra inom sin tid, men det är ju så svårt att vänta. Man vill ju vara där nu och inte sen. Så jag hoppas verkligen att detta kommer att bli så jag kan leva mitt så som jag vill. Men då man ligger där på soffan och har ont så känns det som om det bästa just då är att sälja alla djuren och skita i allt. Men dom är mitt liv och jag gör allt för att dom ska må bra och jag är så glad att jag har en man som verkligen kan och vill hjälpa mig med så dom får den motion dom vill ha och behöver. Vad hade jag annars gjort utan han? =)