Jag har idag suttit på kurs från kl 16-19.45 Vad har jag gjort för rolig då? Ja roligt och roligt vet jag inte, men jag har gått den där kursen man måste gå på för att få börja övningsköra. Så vad har jag lärt mig efter detta? Rent teoretiskt måste jag ju ha lärt mig något och ja det skulle ju vara bra om man nu skrev att jag lärt mig något bra av detta.. Men ska sanningen fram så kände jag bara att jag aldrig i hela jävla helvetet kommer att kunna fixa detta. Har jag klarat mig 10 år utan det så lär jag kunna klara mig flera år till.. Men ja i alla fall så jag kan ju vissa saker dom tog upp på kursen, men jag tror fan inte jag kommer klara varken teorin eller körningen. Så jag känner att jag överväger starkt att göra något annat än att ens försöka. Haha. Jag kan göra mycket annat roligt för dom pengarna och tiden. Haha. Nej men jag ska försöka ge det en chans. Men jag vet inte om jag klara detta och det är lite svårt att övningsköra då våran bil är automat och det är svårt då att lära sig köra manuellt. Så det är lite mycket som snurrar i skallen.

Alltså jag lider så mycket med min älskade lilla kille. Han cyklade omkull i söndag på gården och slog sig lite illa. Han fick styret i halsen och slog i knäet. Sen på kvällen var han ute och busade och snubblande då på vattenslangen och föll igen. Sen efter det så hade han väldigt svårt att stå och gå på benet. Men värst var det sen på måndagen. Han kunde inte stödja helt på benet, förutom lite lätt på tå och han hade så ont att han skrek till lite lätt varje gång han rörde sitt ben. Han låg på soffan hela daggen och ville inte göra så mycket. smärtan i hans ben gjorde att han i stort sett bara ville ligga stilla och även då kom smärtan lite nu och då och gjorde att han vred sig lite ibland. Jag fick en tid hos läkaren och vi åkte in och kollade på han. Dom kände igenom hela hans ben och bröt och vred. Alltså jag kände rent smärtan i Milians ansikte då dom vek ihop hans ben och tryckte upp det mot hans bröstkorg, en vinkel som gjorde att han var helt röd i ansiktet och tårarna fyllde ögonen. Han hade ju i stort sett bara legat med rakt ben hela dagen i soffan och inte varit så sugen att man rörde hans ben. Så jag tycker att han var så otroligt duktig och jag berömde han verkligen. Inget var brutet och ingen var ut läge enligt läkaren. Men jag litade inte fullt ut på han så idag hade vi en tid hos den bästa kotknackaren i hela skellefteå. Stackar Milian kunde inte gå på benet idag heller så han har blivit buren och har själv kunna krypa på alla fyra för att förflytta sig. Men i alla fall så konstaterades det jag misstänkt, hans höft var ur läge, knäet var låst, fotleden var låst och hans nacke var låst. Så detta fixades och nu har jag en kille här hemma som nu sakta sakta kan gå igen. Alltså jag är så glad att jag följde mig magkänsla för nu har jag en glad kille igen som inte har lika ont, visst han är öm i musklerna och lite öm i benet, men då han ska ta det lugnt så är jag glad att han är lite öm för annars hade jag inte kunnat hålla han stilla nu några dagar. Han får gå runt lite inne, men ska inte hoppa, springa eller busa så mycket.

Jag ska nu ta och lägga Milla så hon får sova lunch och sen ska jag och Milian se film tillsammans. Sen kommer älskade Max hem från förskolan och sen ska jag på kurs i nästan 4 timmar. Inte så taggad!