Idag har jag en sådan där dag då jag känner mig så otroligt låg och i stort sett bara vill ligga i sängen och gråta. Jag känner mig inte sugen att göra något. Därför så har Milla fått leka med grabbarna i deras rum medan jag legat på rygg i sängen och lyssnat på dom. Slutade sen med att barnen lekte i sängen vid mig. Jag blir så otroligt besviken på mig själv då jag har dessa dagar. Jag vill kunna vara på topp och göra det bästa för barnen. Men jag orkar inte. Så jag lämnade nyss sängen och bestämde att vi skulle ha lite film mys. Så jag har fixat chips, ostbågar, popcorn och dricka till barnen. Grabbarna skulle städa sina rum och sen ska vi se filmen. Dom tycker det är kul och jag känner att jag gör något för dom. För i övrigt känner jag mig bara dum som mår såhär och att det går ut över barnen. Men dom har haft kul och lekt på sina rum så innerst inne är det väl bara mitt samvete som mår sämst.. För såhär som jag mår är ju tabu att ens må och prata om, i alla fall om man kollar överallt på Internet. Det är ingen som öppet berättar att dagar med barnen är upp och ner vissa dagar. Man får som inte ha dåliga dagar för då är man en dålig förälder. Eller är det så?