Jag har varit lite off här just för att jag inte riktigt haft ork och tid att vara här. Jag har haft så ont i skallen och kroppen hela onsdagen och nästan hela torsdagen. Jag tror att det allt runt Ettan som släppte och jag vart dålig. Jag har haft sådan ångest och varit så spänd inför dagen då hon skulle lämna oss. Jag ville verkligen inte att den dagen skulle komma. Jag saknar henne så otroligt mycket, men jag vet ändå att detta vart bäst för henne. Jag har inte gråtit så mycket som jag trodde att jag skulle göra utan det känns nästan skönt nu att veta att hon ej har ont längre och att jag valde det bästa för henne. Då inget annat finns att göra så måste man ta det där sista steget och ta det där jobbiga valet att leva livet utan sin älskade vän.

Jag har börjat motionera Troy mer och lägga mer energi på han och Lillan. Men det har varit så segt och tungt en längre tid att man har nästan tappat suget att vara i stallet, vilket jag helst inte vill. Så jag hoppas att det blir bättre nu då man slipper må dåligt över Ettan. Han har i alla fall blivit en väldigt fin kille och han har verkligen blivit så härlig att rida. Förut så fick han panik varje gång vi red ut och nu kan han till och med skritta efter vägen med långa tyglar och bryr sig inte ens då traktorer och lastbilar kommer. Så han har verkligen blivit stabil. Fast han är fortfarande rädd att gå över bäckbroar så där måste vi diskutera lite då vi rider ut ur byn, för dom två broarna kommer döda han (enligt han själv). Men även där är han så olika från dag till dag, då han ena dagen kan skritta med långa tyglar över dom och andra dagen så hoppar han runt på vägen och tror att han ska dö. Så ja han är lite speciell men ändå väldigt fin. Jag tror att Ettan verkligen hjälpte han att blomma upp och bli såhär fin som han idag är. Han var så rädd för allt och alla, men idag kommer han fram till grinden så fort man kommer för att ettan lärde han att det är så man gör här. Visst så har jag sett att han har henne borta och hela tisdagen sprang han runt och skrek i hagen efter henne. Men det förstår jag då hon var en viktig stöd i hans liv. Han hade ju henne alltid där och stötta sig mot och nu måste han stå på egna ben. 

Jag kommer försöka att blogga lite mer om vad vi gör på dagarna. =)

- - - - - - - - - - - - - - - - - 

Idag har vi varit ute på gården och grillat korv med alla barnen och så kom momme och moffe hit med kusin Kellie (som dom varit barnvakt åt) för att grilla med oss. Barnen verkligen tyckte det var så kul och det var så skönt att sitta ute, för det har nu några dagar i rad varit 4-7 grader varmt även på natten. Så hästarna har varit utan täcke och barnen har fått vara ute och leka på gården flera timmar varje dag. Även hundarna gillade att det var varmare. Det känns ju som om våren är påväg, fast jag tror att det kommer att bli kallare snart igen och ev kommer det mer snö också. Men man passar ju på att njuta så gott det går nu då solen värmer. 

Idag har jag klappat din varma päls en sista gång och gett dig pussar och godis. För idag kl 08.20 lämnade du oss och vandrade vidare till dom evigt gröna. Jag kommer sakna dig så det gör ont men jag vet att detta var det bästa för dig.

Detta är den totalt sista bilden av dig. Min älskade vän. Du kommer vara väldigt saknad och aldrig glömd.

En del av mig säger att detta kommer bli bra, men den andra delen säger att detta är fel. Jag vet att jag måste släppa taget om Ettan, för det blir bäst så. Fast jag nu mailat och ringt olika samtal så känns det ändå som om detta inte är sant. För varje gång jag kollar ut genom fönstret så är hon ju där. Det känns som om jag bara inbillat mig allt detta och att hon är frisk och bra igen. Fast ändå vet jag ju att så är inte fallet. I måndags var hon busig och full av energi och hon busade väldigt mycket i hagen. Sen på tisdagen var hon dålig igen. Svullet ben och ville inte ens komma fram till grinden då jag lockade. Hon bara stod stilla och hängde med skallen. Det är då hon är så som det känns bra att låta henne somna in. Men dom dagarna hon är sig själv och busig, så frågar man sig om man gjort rätt beslut. Det är då jag skulle kunna ringa och avblåsa allt. Men sanningen är ju att jag vet att detta inte kommer bli bra. Hon kommer inte bli bra och att detta är det bästa för henne. Jag får lära mig leva med sorgen, hur tufft det än må bli så vet jag att hon då i alla fall slipper ha ont.
Många tycker att hon kan ju gå som sällskap i hagen. Men nej det är inte rätt mot henne att bara stå i en hage och jag vet att hon kommer bli mer stel då och då får hon mer ont i kroppen. Så detta är det bästa beslut fast samtidigt det tyngsta beslut man som ägare kan ta och måste ta. Hon betyder allt för mig och hon är en sådan otroligt fin och härlig häst. Det kommer bli svårt utan henne, men jag är glad att jag har både Troy och Lillan kvar. För dom är också otroligt fina, fast dom kan inte ta Ettans plats så älskar jag dom så otroligt mycket. Och jag vet att jag och Troy kommer kunna gå långt och han kommer kunna bli en så grymt fin häst.
Jag har kännt att jag tappat lusten att vara i stallet då det varit så struligt med ettan. Det är och har inte varit kul att hon pendlat upp och ner i sitt mående. Då man kollar på henne så ser hon ju som frisk ut, fast hon ser trött ut. Men då man rider/longerar henne så är hon inte alls samma glada häst. Hon vill bara stå stilla och inte göra något. Så det är då man gråter och lider med henne. Men hoppet har ju alltid funnits där att hon ska bli bra och det gör det fortfarande fast jag vet att hon snart inte finns. Det är lite konstigt att hoppet då ändå finns där fast jag vet sanningen. Sanningen som både smärtar och skrämmer mig. Hur kommer det vara att vara i stallet utan Ettan? Samt att jag hoppas att mitt intresse för hästarna inte försvinner med henne.

Ja tankarna är många och jag kan inte ens skriva ner dom för det blir för många tankar och frågor utan svar. Så jag känner att nu ska man sova och hoppas på en bra dag i morgon.

Jag ser att jag inte bloggade igår och det är för att jag verkligen inte hade tid till det. Min dag bestod av att tvätta massor med tvätt och sen vara med barnen. Sen på kvällen så skickade jag in det jobbiga mailet och nu är det en dag som är bokad för Ettan. Ska bara bli uppringd och få veta vilken dag och tid dom kommer. Det är med blandade känslor jag gör detta. Jag vill inte ta bort henne, men jag kan inte ha kvar henne då hon är så dålig som hon är. Att bara få stå i en hage för att kroppen inte klarar annat är inget liv för en häst och jag ser att hon redan nu blivit lite ledsen av detta då hon blir arg på dom andra två då dom varit ute med mig och kommer tillbaka till hagen.

Idag har jag inte alls gjort så mycket. Ringde min veterinär och bad om att få utskrivet lugnade till Ettan och det skulle finnas sen att hämta på apoteket. Jag känner att hon kommer att bli stressad då jag är så ledsen så detta är för att hon ska slippa vara stressad. Sen så har jag klippt alla klorna på hundarna så nu är dom korta och fina igen. Men allstå vad dom växer fort på vintern. På sommaren då vi går så mycket i skogen och efter grusvägar så nöter dom som ner dom bättre en nu på vintern. Sen så gick min klotång sönder också så blir att skaffa en ny då man ev ändå ska ner till stan och köpa färskfoder till hundarna. 

Just nu äter barnen frukt och jag passar på att blogga lite och före det så satt jag och grabbarna och lekte med Geomag (magneter med kulor) Kan slänga in en bild för er som inte sett detta förut. Barnen fick detta och massor av andra olika sorter i julklapp och dom älskar att sitta och leka med detta. Lite logiskt tänkande då dom ska bygga olika saker, vilket är väldigt kul att se då dom listar ut hur dom ska bygga. 

Tanken var ju att Max skulle vara på förskolan tisdag-torsdag. Men då hans mage efter magsjukan inte rikigt är så bra efter magsjukan så valde jag att ha han hemma. Han är lite lös i magen och har inte så mycket aptit så det blir lite svårt att få han att äta och ska han då vara där borta på förskolan lär hans lilla ork han har vara helt död då han kommer hem. Så vi valde att ta en veck amed att bara umgså och mysa ihop. Frågar ni Milian så tycker han det är kul att storebror är hemma. 

Nu då alla är fri från magsjukan så har vi alla blivit lite förkylda och den var ju inte så kul. Milla är mest snorig och täpt i näsan så hon har svårt att sova på nätterna och på dagarna är hon lite grinig och vill sitta i famnen. Så min röv gör ont efter att ha suttit på golvet några timmar per dag och lekt med henne. Men hon är nöjd och det är ju de viktigaste. 

Nej nu ska man ta och gå för att slå på en diskmaskin och sen kolla vad man ska tvätta igen. Det är ett evighetsjobb detta med att både tvätta och diska. 

Som säker många andra också vaknade till idag, med snö och i stort sett allt man äger är insnöade, så vaknade även vi upp idag och tro mig jag är inte alls pigg på att lämna huset och ändå är jag ingen som klagar på snön, men just nu blev det lite för mycket på en och samma gång. Så jag håller mig inne och städar hela huset och tvättar maskin på maskin i hopp om att få bort denna magsjuka nu från huset. Vi är friska men man måste ju nu börja med att städa allt.

Jag hoppas i alla fall att ni där ute får en bra måndag fast många av er kanske är insnöade. =)

Vi alla mår väldigt mycket bättre idag och som det ser ut så är magsjukan snart över och det känns så otroligt skönt. Grabbarna är just nu ute på gården och leker i snön. Dom har tjatat hela helgen om att få gå ut och leka. Men jag kände mig inte så sugen att kasta ut dom unna jag vet att dom inte tänker spy något mer. Så idag fick jag lyckliga killar då jag klädde på dom och lät dom gå ut och leka.
Medan dom är ute så ligger jag på soffan och lyssnar ljudbok och bloggar medan Milla sover gott i sin vagn. Alla hundar ligger och sover lite här och var i huset. Dom har fått vara ute idag i snön och sökt godis så då dom fått lite hjärngympa och sen ska vi ut på en promenad.

Sen så kommer min snälla pappa komma med en ny höboll till hästarna då den dom just nu har i hagen är nästan slut. Skönt att dom kan ha mat i hagen och äta när dom vill.

Nu vaknade Milla så nu ska jag vara med henne och sen ska vi äta lite lunch strax.

Denna magsjuka är nästan över känns det som. Jag har kunnat äta idag fast jag mådde skit på morgonen. Sen så är grabbarna fulla av energi och svåra att hålla stilla. Dom ville ut och leka idag men vi sa att dom kan få gå ut i morgon istället. Vill inte att dom tar i allt för mycket nu då dom ändå spydde igår. Bäst att ta en dag lugn. Jag hoppas och ber att lilla Milla inte får magsjuka och speciellt inte nu då hon fick vaccin i torsdag och har feber. Känner att hennes lilla kropp har det nog så tufft nu så hon behöver inte ha magsjuka på detta också. 

Jag har mest legat på soffan idag och kollat film med barnen och gjort allt jag kan för att få dom att vara stilla. Det var lättare sagt än gjort. Men dom är ändå väldigt duktiga och fast det varit lite bråk mellan dom idag om vart i soffan dom ska sitta och ligga, så har sen den dagen varit väldigt bra. 

Hoppas kunna vara lite piggare i morgon så man kan ta hundarna ut i skogen och släppa dom så får dom springa lite för att göra sig av med energi. För dom är lite rastlösa nu då vi inte varit ute på stora promenader sen i torsdag. Vi har mest gjort bus ute på gården och sökt godis. Om inte jag är piggare så ska mannen få ta ut dom och gå en bit, då han är piggare av oss. 

Nej nu ska man lägga sig på soffan igen och se lite tv. Hoppas ni alla har haft en bra dag =)

Varje saga har för eller senare ett slut. Ett slut som i sagornas land är ett fint slut då dom lever lyckliga i alla sina dagar. Men denna saga har varken ett slut senare och inte heller är det lyckligt. Men jag måste ta detta val och hur tråkigt det än må vara så vet jag att detta blir det bästa för henne. Hon som levt vid min sida i 7 hela år idag. Hon som lärt mig allt jag idag kan och hon som fått mig att skratta och gråta av lycka, men också fått mig att vilja strypa henne och vara så arg att jag bara vill skrika. Men tillsammans har vi klarat av allt som stått i våran väg och vi har lyckats överleva fler år än vad jag trott. Men nu älskade älsakde vän så måste jag släppa dig och låta dig vandra vidare till dom evigt gröna. Jag har sen i höst 2018 vetat att detta inte kommer att funka längre. Men som vanligt så hoppas man ju att du ska bli bättre. Att man kan hitat felet och att det går att få dig bra igen, men jag vet ändå det där felet kommer inte att gå att få bra igen. Din kropp säger nej och du har totalt tappat gnistan. Du visar tydligy hur jobbigt detta är och jag har då valt att tårka mina tårar och ringa det där samtalet som jag aldrig ville ringa. Jag har nu bokat en tid för dig att ge dig dina vingar och låta dig få galoppera iväg mot en värld långt bortom denna, där varken smärta eller sjukdommar finns. Där gräset alltid är grönt och solen alltid är som skönast. Just där då du kommer dit kommer din älskade Pajsen vänta på dig. Han kommer denna gång svara på dina gnäggningar då så ofta skrikit efter han, men utan svar. Denna gång kommer du mötas av hans svar och jag vet att du kommer ha det bra. Jag vet att sorgen och saknaden komemr äta upp mig. Men jag vet att efter alla tårar så kommer jag kunna resa mig upp, le och minnas dig med härliga minnen. Mitt samvete vet då att du nu slipper ha ont och att du nu kommer ha det så bra.

Jag har valt detta för ditt bästa och jag kommer följa dig tills ditt sista andetag. Jag kommer alltid älska dig och jag vill tacka för alla dessa år som jag fått med dig. Du har fått mig att vara den jag är idag och du har lärt mig så mycket. Jag vill tacka det och jag vill även tacka dig för att dhjälpa Troy att blomma fram som en fin blomma och inte stå i ett hörn i hagen och be om förlåt för att han finns. Alla dom där charmiga egenskaperna har du gett han, så som att gränna så fort han hör att någon öppnar dörren till huset och att komma springades så fort man går mot stallet och du har lärt han att chilla och vara lugn. Istället för stressa och vara rädd för allt. Tack min älskade vän. Jag kan inte tacka dig nog för allt du gjort. Jag kommer aldrig glömma dig och jag kommer ha så fina bilder och minnen kvar på dig. Du var min första unghäst som jag köpte som helt ohanterad och det är inget jag ångrar då du och jag har fått så mycket starka band ihop. 

Tack älskade Ettan för att du varit min i hela 7 år.