Alla inlägg den 7 februari 2019

Av Fru Lundgren - 7 februari 2019 00:02

En del av mig säger att detta kommer bli bra, men den andra delen säger att detta är fel. Jag vet att jag måste släppa taget om Ettan, för det blir bäst så. Fast jag nu mailat och ringt olika samtal så känns det ändå som om detta inte är sant. För varje gång jag kollar ut genom fönstret så är hon ju där. Det känns som om jag bara inbillat mig allt detta och att hon är frisk och bra igen. Fast ändå vet jag ju att så är inte fallet. I måndags var hon busig och full av energi och hon busade väldigt mycket i hagen. Sen på tisdagen var hon dålig igen. Svullet ben och ville inte ens komma fram till grinden då jag lockade. Hon bara stod stilla och hängde med skallen. Det är då hon är så som det känns bra att låta henne somna in. Men dom dagarna hon är sig själv och busig, så frågar man sig om man gjort rätt beslut. Det är då jag skulle kunna ringa och avblåsa allt. Men sanningen är ju att jag vet att detta inte kommer bli bra. Hon kommer inte bli bra och att detta är det bästa för henne. Jag får lära mig leva med sorgen, hur tufft det än må bli så vet jag att hon då i alla fall slipper ha ont.
Många tycker att hon kan ju gå som sällskap i hagen. Men nej det är inte rätt mot henne att bara stå i en hage och jag vet att hon kommer bli mer stel då och då får hon mer ont i kroppen. Så detta är det bästa beslut fast samtidigt det tyngsta beslut man som ägare kan ta och måste ta. Hon betyder allt för mig och hon är en sådan otroligt fin och härlig häst. Det kommer bli svårt utan henne, men jag är glad att jag har både Troy och Lillan kvar. För dom är också otroligt fina, fast dom kan inte ta Ettans plats så älskar jag dom så otroligt mycket. Och jag vet att jag och Troy kommer kunna gå långt och han kommer kunna bli en så grymt fin häst.
Jag har kännt att jag tappat lusten att vara i stallet då det varit så struligt med ettan. Det är och har inte varit kul att hon pendlat upp och ner i sitt mående. Då man kollar på henne så ser hon ju som frisk ut, fast hon ser trött ut. Men då man rider/longerar henne så är hon inte alls samma glada häst. Hon vill bara stå stilla och inte göra något. Så det är då man gråter och lider med henne. Men hoppet har ju alltid funnits där att hon ska bli bra och det gör det fortfarande fast jag vet att hon snart inte finns. Det är lite konstigt att hoppet då ändå finns där fast jag vet sanningen. Sanningen som både smärtar och skrämmer mig. Hur kommer det vara att vara i stallet utan Ettan? Samt att jag hoppas att mitt intresse för hästarna inte försvinner med henne.

Ja tankarna är många och jag kan inte ens skriva ner dom för det blir för många tankar och frågor utan svar. Så jag känner att nu ska man sova och hoppas på en bra dag i morgon.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27 28
<<< Februari 2019 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv


Skapa flashcards