Inskolningen för max på förskolan går så bra och till och med bättre än vad vi hade trott. Han verkligen gillar att vara där och det så kul att se hur han till och med blir ledsen då vi måste hem. Men i alla fall så hade vi planerat att lämna han själv idag så han får testa det och det gick verkligen så brymt bra men visst känns det i hjärtat då man står där och han vänder sig mot oss och säger att vi kan åka hem nu. Då vill man bara krama om han och gråta. Liten har blivit stor och det känns jätte roligt samtidigt som det känns väldigt tråkigt att allt gått så fort. Jag menar inte kan det vara hela 5 år sedan jag fick upp den där lilla killen på min bröstkorg för första gången och hur lyckan var helt total för både jag och min man. Vi hade blivit föräldrar och det var helt magiskt. Men nu har den där lilla killen blivit så stor att han nu ska vara på förskolan under dagarna. Nej men frågar ni mig kan han inte vara 5 år. Alltså 5 år!!! Nej nej han är ju sådär liten och nyfödd. Eller så nej. Jag älskar att se hur stor han blivit och hur mycket han lär sig och utvecklas till den han sen som vuxen kommer att bli. I alla fll så fick Milian idag följa med och hämta max och jag fick rent jaga fast milian då han i full fart for iväg och började leka med några andra. Sen så då vi hittade max så blev han lite ledsen då han verkligen inte ville lämna sina vänner och sin förskolelärare för att fara hem. Så jag lovade han att han skulle få komma tillbaka även i morgon. Och då ska han även få äta lunch där och se hur det går till. 

Jag vet och känner att detta kommer bli så bra för max och fast det känns lite konstigt för mig så vet jag att jag också kommer att vänja mig med att max är borta några timmar vissa dagar. Han ska ju bara vara borta 15 i veckan och det borde jag kunna överleva.. eller gör jag det? haha. Ja men klart jag gör det för jag har ju kvar Milian och Milla hemma så dom kan jag nu umgås mer med och hitta på saker med dom. Speciellt kan jag lägga tid på milian då milla sover så jag och han kan få lite ensamtid med bara varandra. Något som vi båda kan behöva för det kan vara svårt att hinna det annars då man har alla tre barn hemma och måste ta hand om alla.