Sitter just nu och väntar på att mannen ska sluta jobba så jag kan gå ut i stallet. Tanken var att fara ut och rida ettan. Kanske söka upp någon äng eller rida på ridbanan och träna mer med skallen en kroppen för henne. Synd bara att det är så mycket snö överallt. Vill ha ridbanan uppskotta så man kan träna mer varierat. Då jag rider ut är det inte samma sak.
Så vi får se hur jag gör.


Funderar även på att ev lägga ut en annons på hästarna och se om något bra hem dyker upp till dom.

Så allt går emot en och man tar fler steg bakåt en framåt så känns det inte inte kul längre. Inom ridningen är det just så det känns. Min kropp får ont av ridningen och jag mår skit dagen efter. Därför är det inte kul att ha en pigg och stark häst som bråkar vad man en gör. Våra ridpass blir inte roliga och jag ligger sen dagen efter och fråga mig själv om det inte är bättre att stänga stallet. Ettan har alltid genom perioder varit jobbig och bråkig. Vi har kollat upp detta men inget fel hittas så hon är frisk och rör sig bra. Har testat byta bett, träns och sadel men ändå ingen skillnad på henne. Har även testat barbacka men lika dant även där.

Visa dagar är skallen uppe i luften och hon springer iväg vad jag en gör och andra dagar är hennes skalle vid marken och jag har 500 kg häst i handen. Att skritta på långa tyglar går inte då hon då dansar fram och tillbaka. Samt att hon utan anledning kan kasta sig om och tycka något blev farligt. Allt detta gör att min kropp får ont, så ont att jag dagen efter gråter av smärta.

Jag saknar Pajsen som alltid fick mig att kämpa vidare. Han fick mig att känna mig bra och ge mig ny kraft. Just nu skulle jag behöva det. Det är tungt då intresset bit för bit försvinner och så har det varit i några år nu... Så som sagt detta kan bli sista vintern med häst..