Jag blir så ledsen och arg hur folk kan påstå att en valp 3-6 månader kan vara en problemhund.. Alltså en valp kan inte vara det vid den åldern, men du som Ägare har antagligen gjort fel i uppfostran och man kan inte komma i efterhand och tro att valpen ska fatta vad man kräver om man aldrig tidigare ställt krav på den.. så varför kalla valpen ett problem och bli less på den och sälja den? En hund avspeglar ju vad du lärt den och utan fasta regler på hunden så kommer den inte förstå.. Jag börjar träna mina valpar redan då dom kommer hit. Tränar så som inkallning, sitt och ligg, alltså bara grunderna men dessa grunder är viktig då man sen ska öka kraven på sin hund. Hoppar man över steg i utbildningen får man bara tillbaka det den och då kan man inte skylla på hunden..

Jag vet en hund som inte tränats att vara ensam hemma som ung och sen då den blev runt 1 år så fick dom problem. Den blev stressad och började tugga på allt den kom åt. Detta är inte heller hundens fel, utan ägaren som inte tränat hunden från början.


Jag tror inte att hundarna sitter och planerar att göra dumma saker utan allt har en förklaring. Det kan handla om stress, understimulerad, dålig uppfostran och separationsångest, så innan man dömmer hunden måste man sätta sig ner och funderar vad kan jag ändå på i mitt beteende till hunden? Finns det något man kan ändra på och testa på ett annat sätt? Mest troligt så finns det ju det och hittar man inget själv så tycker jag att man ska vända sig till en hundtränare och be dom om tips och hjälp. För man måste komma ihåg att hunden är lika olycklig som du är över att den gör fel och du blir arg på den. Den vill inte medvetet göra fel och det måste man komma ihåg. Det är aldrig fel att söka hjälp och jag anser att vågar man söka hjälp så är man en bra ägare till sin hund. Man ska inte bli dömd för det, utan istället få höra att det var rätt att söka hjälp.

Vad tycker ni om detta?