Ja många av er undrar säkert hur det går med Pajsen. För er som inte vet vad som hänt så tar jag det nu igen.

Jag for ut och skulle rida Pajsen i onsdag. Han kändes först väldigt stel och loj i bakbenen och det övergick väldigt fort i att han började lyfta sitt vänstra ben högt upp och sen stampade hårt ner det i marken. Så jag hoppade av och började kolla hur han rörde sig. Han såg inte halt ut men fortsatte att gå sådär konstigt. Vände hem och tog han till ridbanan och bad min man kolla på han medan han gick. Han såg ingen hälta, men konstaterade så som jag att han rörde sig inte som han brukade. In i stallet och känna igenom han nogare. Ingen värme någonstans, men hittade lite galla i hasen på vänster bakben. Suck. Ringde min veterinär och vi pratade fram och tillbaka och han trodde att det var en sträckning eller att han fått spatt. Då han har en pålagring i den hasen på detta ben så blev jag ju självklart rädd att det var spatt han nu fått. Jag vart ledsen och ringde en vän som är hovslagare. Frågade hur kan ev kunde göra. Fick då tips om att testa några special sulor att sätta på han.

Kom ut i stallet på torsdagen och han gick värre då. Tror upp benet i varannat steg och var svag i sina bakben. Suck. Min älskade lilla kille. Kände igenom han. Inte varm i något av benen och fortfarande gallig i vänster has och även lite gallig i höger has. Kände igenom ryggen även idag och nu markerade han jätte mycket från mitt på ryggen (en bit bakom där sadeln ligger) och hela vägen mot korset. Båda ryggmusklerna var stenhårda och han hade ont. Fram med liniment och masserade 10 minuter på båda sidorna. Först tyckte han att jag var jobbig, men sen stod han och sov. På med täcke och ut i hagen.
Fredag tog jag även in han och masserade och sen fick han gå med back on track någon timme ute i hagen. Musklerna var inte lika hårda idag och han slappnade av fortare då jag masserade.
Lördag så masserade jag även igenom han igen och denna gång var han inte öm, hård i musklerna eller gallig i bakbenen. Så jag höll tummarna att det var ryggen som spökat.
Söndag så tog jag han på banan efter att ha känt igenom han i stallet. Nu rörde han sig så grymt bra och varken jag eller mannen såg något alls. Så då var det bara ryggen som spökade och orsakade obehag och gjorde att han gick så konstigt. Veterinären kommer sen i början av nästa månad och ska kolla på han då han ändå ska vaccineras.

Tog ut han idag på 30 minuters barbacka tur i skogen och märke i het på hans steg eller något. Han var sig själv och gick som vanligt. Så nu går han med tunt täcke och jag masserar igenom ryggen efter att jag ridit/promenerat med han.

Taggad kille. Haha. Han sover utanför stallet innan vi red iväg.

Varför varför och åter VARFÖR blir det såhär??? Varför kan inget bara få vara så där bra som jag vill??
Jag vet att jag är långt ifrån perfekt, men ibland känns det som om ingen förstår sig på mig. Till och med du som förut tagit en gråtande liten mig i din famn, håller mig på armlängds avstånd och bektarntar mig med en främmande blick. Fast jag vänder, vrider och försöker få svar så står du bara där och strirrar emot mig och det är nu jag insett att det är ett glas mellan oss. Jag stirrar mig blint på en spegel och vet att jag inget svar kommer att få. Jag visar inte mina tårar och jag lägger band på vad jag vill säga. Jag är för rädd att såra och skada. Jag har insett att det kan skada mer en att göra nytta. Så bäst att vara tyst och bara följa strömmen. Jag önskar du kunde rädda mig, ta upp mig i ditt knä och få mig att känna mig glad igen. Jag kämpar och sliter, men finns ingen som varken ser eller vill bry sig. Till vilken nytta frågar man sig själv. Vad spelar allt för roll då ingen bryr sig??!! Jag gör allt för att allt ska bli bra, men är det värt det? Ska man tvingas ändra allt för att kunna leva med lite?

Jag vet att jag är knepig men komihåg att jag speglas efter hur du du bemöter mig och dömmer mig. Jag offrar så mycket och får så lite tillbaka. Det är i längden inte kul och jag vet inte hur jag längre ska göra. Jag vet hur jag vill göra, men när vet man om man kan ta steget och testa göra något nytt? Hur ska man veta att man är redo att göra det?