Ligger just nu i soffan och kollar då Max leker runt. Har nyss pratat med min mamma i telefon. Jag och Max ska på ett tag fara dit och äta lunch.

Vi har idag 5 grader varmt och det droppar så mycket vatten från taken att det låter som om det regnar ute. Hade kastat ut alla hundar i stora rastgården här på våran gård och just då faller all snö som vi har på altantaket ner på marken (altanen är i rastgården) så bebe han ställer sig i ett hörn inne på altanen och bara skriker, smilla kommer springandes i panik in och ställer vid dörren, campa och Spike springer runt på gården med resta ragg och är livrädda, Bella är helt blockerad och springer runt i panik på gården och mitt i detta kaos så står Ängla helt lugnt och kollar på alla andra. Hon är den ända som inte är rädd för snö som faller från taken. Jag lyckades snabbt lugna hundarna och dom förstod att döden inte var nära. Fast jag förstår att dom blev rädda då smällen av snön var öronbedövande och hela altanen skakade. Till och med jag ryckte till och min puls steg en aning. Men det roligaste av allt var att sekunderna innan snön kom så stod jag och funderade när allt skulle komma ner och hann nästan inte avsluta tanken innan allt kom med en stor smäll.