Igår var det 9-10 grader kallt hela dagen och det var snö på marken. Inga stora mängder men ändå så där mysigt av att det är vitt. Idag då jag steg upp regnade det och är 2-3 grader varmt! Vad hände? Ville ju ha vinter!! Vädret gör att man blir helt deprimerad och man vill typ inte göra något alls. Ska försöka motionera djuren och tvätta bort lite tvätt. Har en hel del som ska tvättas. Sen är det lite kaos i huset igen. Blir lätt stökigt då man har en son som river ut allt och leker vilt.

Max väkte mig strax efter 11 tiden och jag la han nyss för att sova lunch. Han håller på att bli friskare nu i förkylningen och då sover han mer. Vilket är skönt att han sover. Hade ju varit tråkigt om han bara sov 2-3 timmar per dag. Nu sover han ju nästan hela natten. Han brukar nu vakna vid 4-5 tiden och vilja äta för att sen somna om. Men är man förkyld kan man ju behöva en natt välling för att tanka krafterna. :)

Ligger nu i soffan och ska strax rasta alla hundar en sista gång för idag och sen gå upp och sova.
Hade tänkt att försöka hinna motionera hästarna. Men blev bortbjuden på middag hos min farmor och farfar. Så vi kom så sent därifrån att min kropp var helt slut nu ikväll. Så jag gav dom bara mat och vatten. Eller nja jag rakade ettans bakben för att komma åt muggen hon fått där. Såg då också att hon lyckats blivit sparkad i hagen. Överväger strakt att börja ha dom i olika hagar! Suck. Bjuder på en bild av såren. Den över knäet är stört. Men bara ytliga revor av broddarna så jag hoppas hon blir frisk snart.

God morgon gott folk. Idag är det söndag. Vart tog dagarna vägen? Känns som om dom springer iväg och det är i högt tempo. Sitter i soffan och har nyss ätit frukost med Max. Nu ska vi rasta hundarna och ge dom frukost. Det har nu någon dag varit 1-3 grader varmt ute och regnat till och från. Igår blev det 1-2 grader minus och det kom lite snö. Idag då jag vaknade är det 9 grader kallt ute. Det svänger fort. Tur att hästarna har vintertäcken annars hade dom just nu hatat mig. Hoppas nu att det inte blir regn och slask igen. Vill ha vinter nu. Det är ju bara 10 dagar kvar till jul och då vill jag ha snö och lite kallt.

Jag skulle ljuga om jag säger att allt är bra idag. Visst är det tungt att se Tanjas saker ligga framme och inte ha henne här. Men trots detta så tvingas livet fortsätta. Jag har 6 andra hundar, 3 hästar och min älskade son att ta hand om. Dom vill inte att jag bara gräver ner mig. Dom vill ha sin älskade matte/mamma som är med dom. Så jag har gråtit ut igår och känner idag att nu tar vi sakta men säkert nya tag.
Idag snöar det ute, vilket är grymt mysigt. Ska försöka hinna motionera hästarna idag också då Max sover lunch. Blir nog bara att longera/tömköra dom idag på ridbanan. Jag vet inte om jag vågar rida efter att föll igår. Ska kanske vänta någon dag så jag inte gör mig mer illa. Har ju inte ont i höften nu. Men den är ju svag sen smällen igår.

Efter att ha pussat och gråtit halva dagen över att Tanja skulle lämna oss. Så kändes det ju självklart tungt att se henne ligga stilla framför mig. Men samtidigt fick jag klappa på henne en sista gång och då kände jag att jag fast detta känns tungt så tog jag rätt beslut. Nu slipper hon ha ont. Hon var helt lugn och jag tror inte hon hann fatta vad det hela handlade om. Visst känns det tomt utan henne och jag ser på Bella att hon har borta Tanja. Men Tanja har ju alltid funnits vid Bellas sida och nu måste hon stå på egna ben. Kan bli tufft men jag ska stötta henne allt jag kan.
Min tvillingbror var hit och lekte i typ 2 timmar med Max. Så Max var jätte glad och dom hade så kul. Sen kom min man hem och sen åt vi middag.
Efter att ha varit hos mina föräldrar så kom vi hem i lagom tid till att natta Max. Jag skyllande ut i stallet och har ridit hästarna. Red ettan först och red en väg som går över till grannbyn och tillbaka så jag hade lampor hela tiden. Vilket var grymt skönt. Hon var jätte fin och trevlig idag fast hon stått nu någon dag. Det ända men henne är att då det är en helt ny väg vi red efter så blir hon lite osäker på sig själv och vet inte om hon vågar gå vilket leder till att hon vinglar lite då hon går. Men det blir bättre och bättre och vi tränar för fullt så hon ska bli lika stabil som killarna. Det kom värsta snö vädret och det toksnöade medan jag red ettan. Så då vi kom till stallet så var vi båda jätte blöta. Men sen då jag skulle sätta ut henne i hagen hade det då slutat snöa. Tog in båda killarna och gjorde dom klara för att fara ut. Red Pajsen och hade Q som handhäst så motionerar jag ju dom båda samtidigt. Killarna var grymt pigga och jag fick dra i bromsen några gånger på dom för annars hade nog hela rundan gått i bus galopp. Haha. Kom sen hem och kastade ut dom i hagen igen och gav sen alla hästar mat och vatten innan jag gick in.

Sitter nu i soffan och ska gå upp så fort jag bloggat klart. Har grymt ont i ryggen då jag nu ikväll lyckades halka på gården och föll. Så vi får se om jag kan ta mig ur sängen i morgon. Haha.

Hoppas ni alla haft en bra fredag. :)

Ett ljus har slocknat och en stjärna har tänts över oss. Tårarna bara rinner och jag känner mig helt tom. Jag har nu för sista gången pussat din mjuka panna och dränkt ner hela dig med mina tårar. Tanja min älskade vän. Jag hade hoppats att denna text aldrig skulle ha behövt skrivas på många år. Men efter nästan 6 år tillsammans så måste vi nu gå skilda vägar. Jag kan inte behålla dig då du är sjuk och har ont. Så jag gör det bästa för dig så som jag lovat dig. Fast det kommer kännas tungt för mig så måste jag släppa dig. Jag hade hoppats att du skulle bli frisk igen. Men sådan tur hade jag inte. Du ska veta älskade vän att du alltid kommer att finnas i mitt hjärta. Nu slipper du ha ont och du kan nu ligga på en solig sommaräng hela dagarna och bara njuta av värmen och solen. Jag hoppas vi en dag ses igen. Tills dess får du ha det så bra och vara rädd om dig.

Jag sitter i soffan och hade tänkt gå ut i stallet. Men tårarna bara rinner och jag orkar inte gå ut dit. I morgon kommer jag säga hej då till min bästa vän som stått vid min sida i nästan 6 år. Det känns tung och jag känner mig helt tom. Men jag vet att detta är det bästa jag kan göra. Det kommer bli tufft och jag vet att tårarna kommer att rinna. Men jag har inget annat val.

Varför är det så många som frågar hur jag hinner med att vara mamma, gravid och ha alla djur? Det är ju typ samma fråga som hur hinner du med dina barn, hemmet och jobbet! För mig är ju detta att vara hemma med min son och alla djur något jag själv valt. Jag har valt att ha barn och djur. Då måste jag ju också ha tid för dom. Visst jag hade gärna varit i stallet 3-4 timmar hela veckan. Men samtidigt så då jag är i stallet så saknar jag att vara med min son. Så jag har ju själv valt hur ofta/mycket jag är i stallet. Jag kan ju även vara där då Max under lunchen sover. Då våran babyvakt funkar till stallet. Men ibland kan det för mig också vara skönt att bara ligga i soffan då Max sover och jag själv kan ladda krafterna. Jag har en underbar familj och släkt som kan hjälpa mig om jag vill och jag vet att dom finns där om jag vill ha hjälp. Men jag trivs med många djur runt mig och detta är de bästa jag vet. Så jag kan ibland bli less på folk som vräker ur sig saker utan att tänka vad dom säger. Då kan man ju fråga om just detta folk vräker ur sig konstiga saker hos andra också eller om det just bara är jag som är drabbad. Jag lägger mig inte i folk liv. Vill dom leva som dom vill och trivs med det så är det ju kul för dom att vi andra måste acceptera detta. Varför ifrågasätta hur folk vill leva deras liv? Är man så missnöjd över hur sina liv så tycker jag att man kanske ska söka hjälp och prata med någon psykolog. För att gå runt och må dåligt är ju inte bra. Så till er alla där ute. Ska ni ställa en fråga så fråga er själva först samma fråga och se hur det känns att få dessa konstiga frågor.

Så ett tips. Tänk efter en gång extra innan ni frågar ;) en snäll fråga i era ögon kan såra den som fått frågan.