Ja idag så for min man till jobbet vid halv 12 tiden och efter det så visste jag som inte vad man skulle hitta på. Så jag bestämde mig för att städa huset lite och det kan jag verkligen säga att det behövdes. Ängla är i hårlossnings tid och det är hår överallt. Så man börjar fundera varför man valde en schäfer då dom löser hår.. HAHA. FAst jag skulle ha städat för flera veckor sen men har verkligen inte haft ork att göra det nu då all min energi gått åt att vara på jobbet och hålla mig där dom sista dagarna jag hade kvar. Men nu då man är ledig så kan man ju börja städa och fixa med här hemma och det är just det jag har gjort. Jag har städat hela huset och nu ser det grymt bra ut. Visst det är många saker som ligger där dom ej ska vara men köket är inte klart en. Men man behöver då inte kliva över alla drivor med hundhår och det är ju bra. Jag städade och höll på i nästan 4 timmar och sen blev jag helt slut så jag somnade på soffan och sov till kl 19 sen så gick jag ner till mamma och hämtade upp Diva (min brors hund som bor där) för mamma och pappa är borta ikväll och jag tycker så synd om henne som ska sitta hemma själv fast jag vet att hon klarar det så jag valde att ta hem henne hit så får hon vara med mig och mina hundar tills dom kommer hem. Hon och mina hundar går så grymt bra ihop och det är verkligen skönt. För mina hundar har ju lite problem med andra hundar om dom är dominanta. Men Diva är så snäll att hon inte gör mycket väsen av sig så alla hundar gillar henne.. Ängla har flera gånger försökt få Diva att leka med henne. Men att ha en 30 kg schäfer och en 20 kg blandrashund som leker inne i huset kan bara sluta i kaos så jag valde att säga åt dom då jag inte känner för att bygga om hela huset nu. HAHA.. Dom får leka då dom är ute men inte inne och det vet alla mina hundar men man kan ju försöka tumma på den regeln då man har nya hundar hos sig för dom vet ju inte om vad jag har för regler här. HAHA..

Det blir snart att gå ner till hästarna och ta in dom i vinterhagen under natten. Det brukar dom gilla. Men jag såg att det blivit kallare igen. Det är bara 5 grader varmt ute nu och det är ju synd. Jag som hade hoppas på en varm sommar. Men men det kanske kommer senare det vet man ju inte. Folk säger ju att det är så jobbigt att vara höggravid under sommaren för det är så varmt då. Men jag älskar värme och tycker det är så grymt skönt fast det är 25-30 grader. För man behöver ju inte sitta i solen hela tiden. Man kan ju sätta sig i skuggan då man är ute och ändå njuta av sommaren.

Blir att fara till Biltema i veckan och kolla på deras plasthagstolpar dom har. Jag är på jagt efter några så att man kan göra en större hage och då ta varannan trä och plaststolpe så kan man stänga ut mer sommarhage dirket och så kanske man då också kan stänga ut olika små hagar i den stora så man kan välja vart dom ska gå och äta. Kollade runt och Biltema blir billigast men ska även ut på Granngården och kolla vad dom har för pris där så man kan kolla vad dom tar. Kankse även också kolla på Royal. SÅ det blir nog att ringa dit och kolla så man slipper fara stan runt bara för att kolla priser. Det blir ju dyrt att göra det också..

Idag vaknade man först vid 6 tiden av att det regnade så att det levde om i hela huset. Så jag valde att somna om istället för att stiga upp.. Hästarna var nog ändå inte sugna att lämna skjulet i vinterhagen och gå ut till betet då det regnar så mycket som det gjorde. Sen så jag vaknade vid 10 tiden så steg jag upp. For till stallet och tog ut hästarna. Kände då också att jag har börjat få små sammandragningar. Jag som domnar bort i ryggen och min mage blir helt spänd. Sen så är det spänd ett tag och så blir det mjuk igen. Det är inte varken täta eller starka sammandragningar men visst känner jag av det lite då min mage blir helt stenhård. Så det blir idag att ta det lugnt så man inte drar igång något för tidigt. Skulle ju inte vara kul nu då min man är borta på långsväng med lastbilden. Man vill ju som ha han hemma då väl lilla bebisen väljer att komma ut.

Ska även försöka hitta någon som kan rida mina vilda pollar idag.

Gick och la mig igåpr och var ledsen över detta med Ettan. Man vill inte att ens djur ska vara sjuk och jag vill verkligen inte att hon ska vara det. Jag orkar inte fortsätta att rida henne och utbilda henne då jag inte vet om hon kommer att leva i höst. Det är tungt. Men visst hoppas jag att kommer att leva.. För hon är ju så grymt fin. Men i alla fall.. Mina tankar har snurrat hela natten och jag har vaknat lite nu och då. Sen idag då jag steg upp så kändes det tungt att åka till stallet. Jag vet ju att hon var halt igår och jag kände att jag verkligen inte ville se henne idag. Jag var rädd att hon skulle vara värre. Men så var det inte. Hon var varken halt eller något idag. Så jag blev lite paff.. Men jätte glad. Jag hoppas nu att detta bara var en engångssak och att hon ej blir mer halt i sommar. Jag kanske får upp min man på henne i helgen och får han att rida lite. Om inte annat får man ringa någon och be att dom kommer och hjälper till. Jag vet ju att det alltid finns några som vill rida. Så som Agnes här i byn är alltid sugen att hjälpa till att rida mina hästar och så nu i helgen kommer nog Cissi som är Pajsens medryttare och ska rida. Men det är långt kvar till helgen så allt kan hända. Jag själv kanske rider lite, det är ju bara att vänta och se vad som händer..

Det är inget jävla hot längre. Men snart ger jag verkligen upp och skiter i allt. Efter många motgångar så börjar man verkligen fråga sig själv om det är värt att fortsätta att kämpa och om det kommer att bli bra i slutet eller om allt ändå kommer att skita sig? Hur länge ska man måsta kämpa innan man kan se det ljusa i det man gör? Hur mycket ska man orka ta innan man verkligen ger upp och när ska man ge upp? När ska man inse att det ej funkar längre? Jag var nära att ge upp för ett år sedan och men jag valde att kämpa vidare och nu står man här igen. Folk säger att man ska kämpa på. Men hur vet dom vad jag känner, tycker och tänker? Hur vet dom vilka turer man tagit och hur mycket man varit ledsen över det som hänt? Vet dom ens det? Nej det tror jag inte. Jag tror att folk har svårt att kunna veta vad jag gått igenom under detta 1 ½ år som jag kämpat. Dom måste ha varit med om samma sak för att verkligen kunna säga att dom vet vad man går igenom och hur man känner. Så jag tycker att ni verkligen ska tänka efter innan ni säger att man ska kämpa. Jag har kämpat på och lagt ut nästan mer pengar en vad som jag haft för att kunna få allt att funka och ändå så kräver ni att man ska kämpa mer då man sen ger upp och inser att man inte kan gå på knäna längre och att det inte finns så mycket mer att göra.. Jag har skrivit så många gånger om alla motgångar som jag mött och efter ett tag så känner man att nu ger man upp men ändå så gör man ändå inte det. Man hoppas ju att det ska gå vägen och att allt ska bli bra. Men i alla fall så blir det inte bra. Ibland måste man inse att det inget mer finns att göra. Jag har gjort det många gånger och jag vet inte om jag vill göra det igen. Jag är just nu inte stark nog att släppa allt och ge upp..

Många av er tror säkert att det är mitt förhållande jag pratar om men så är det inte. Så ni kan vara lugna. Detta handlar om min unghäst Ettan som varit sjuk i stort sett ända sen hon kom till mig och jag möttes idag av hon var halt igen och i helgen har hon varit svullen i sitt "skadade" ben pga lymfangiten som hon kämpar mot. Hon har varit nära att somna in flera gånger pga alla fel hon haft och både vi och vetten har stått som frågetäcken då hon ej svarat på behandlingar vi gett henne.. Så visst blir man ledsen så allt verkar dras upp igen. Jag orkar inte kämpa mer. Jag är redo att låta henne vandra vidare om hon blir sjuk igen.. Då kommer hon att slippa vara sjuk och slippa stå i hagen och må dåligt.

Så nu får vi vänta och se. Blir att ringa vetten om hon blir värre och be att han kommer och kolalr på henne så vi kan prata om hur allt ska göras och om han tycker att man ska kämpa vidare eller ge upp helt.

En tjej var hit idag för att testa rida Pajsen så hon ska då få hjälpa till rida han i sommar så han får komma ut och röra på sig. Och då jag ser andra rida så blir jag så grymt sugen att bara hoppa upp och rida själv också.. Jag vill ju rida mina älskade hästar nu då det är sommar och fint väder.. Men tydligen får man inte det för sin man.. Undra varför? haha.. Nej men jag förstår han. Det kan ju hända något och nu man bara har 8 veckor kvar innan man ska få barn så måste man ju vara lite rädd om sig själv. Men jag blir så sugen ändå.. Så vi får se om man ändå hoppar upp en stund i morgon och rider.. Man kan ju rida lugnt också och behöver ju inte rida ett 45 minuters dressyrpass.. HAHA.. Men lite skritt och trav borde ju funka.. =)

Det kändes tungt idag att städa, stänga och låsa på jobbet för sista gången. Jag vet att jag kanske står där igen om ett år. Men det känns så långt bort och jag tycker det känns som en evighet. Jag kommer verkligen sakna mitt jobb.. Det känns som om jag inte kommer kunna ha något att göra på dagarna fast jag vet att jag har mycket att göra.. Så som att städa stallet och huset. Sen så kan man ju lägga ner mer tid på djuren också nu..

MEN ÄNDÅ! JAG KOMMER SAKNA MITT JOBB!!!!   

Gissa vem som tog på sig att jobba 11-16 idag fast min kropp var helt död sen igår?? Jo det var lilla jag.. HAHA.. Idag var det också fullt upp.. Men inte lika mycket kaos som igår tack och lov. I morgon blir det att jobba 16-21 och det är också sista dagen på jobbet. Sen ska man vara ledig hela sommaren och så bli mammaledig i höst. Känns skönt med ledighet men känns tråkigt att lämna jobbet.. Jag har ju varit där nu i snart 3 år och det är som tråkigt nu att lämna det fast jag vet att får ju komma tillbaka sen. Men ändå.. Vad ska man nu göra???

Jag fick en värk ikväll då jag hade tagit in hästarna så jag var rent tvungen att stanna mitt på mammas gråd och bara stå ett tag.. Den var som en av mina krafiga mensverkar jag brukar ha innan jag blev gravid. Så den smärtan känner jag igen. Fast det är ju inte så konstigt att jag får lite "förvärkar" nu innan förlossningen för jag går in i vecka 32 på lördag. Så det närmar ju sig..

Ibland är man verkligen smart då man tar på sig att jobba på sin lediga dag.. Eller så inte.. Jag hade ju planerat att göra mycket och så tar dumma jag på mig att jag ska jobba ändå.. HAHA.. Men men jag säger ju inte nej då lönen sen kommer i alla fall.. Men just nu känns det ju drygt.. Fast jag jobbade bara 11-13:30 men ändå. Det var kaos och MYCKET folk idag vilket jag inte hade trott då det är typ alla som tar studenten idag. Men tydligen så var det ändå folk som skulle äta mycket idag.. HAHA.. Så min kropp är helt slut nu och man känner sig verkligen död då jag ej är van att jobba på morgonen.. Nu ska man fara och äta en pizza med min man och min mor.