Jag bara känner just nu hur mycket min man betyder för mig. Kärleken ska ju övervinna allt sägs det ju och jag har verkligen fått bevisat att det är sant också. Jag och min man har ju nu varit tillsammans i snart 4 år 6 månader, vi firar snart 4 år som förlovade och 2 år som gifta. Jag kan inte säga att vi haft en dans på rosor i vårat förhållande. Men det är ju genom alla motgångar som man känner sig stark tillsammans. Nu sen jag blev gravid så har verkligen inte gillat min kropp så mycket. Jag känner mig fet, ful och mitt humör kan gå från glad till ledsen på 10 sek. Men trots detta så har min man visat att han ändå älskat mig och att han gör allt för att jag ska må bra. Han har nu börjat rida hästarna åt mig så jag slipper rida dom och sen ligga helt död på soffan. Det värmer att ha en man som han. Han har fått mitt liv att bli så grymt bra och tillsammans så ska vi göra så att våra drömmar blir sanna..

Snart blir vi ju föräldrar till vårat första barn och ja vi båda hoppas att den sen kommer fler barn inom kort..  

Som ni kunde läsa igår så gjorde ju Smilla illa sig och haltade grymt kraftigt. Så idag har vi varit och kollat upp detta och fixat till henne. Hon var låst i nacken, båda frambenen, ryggen, bäckenbenet var vridet och satt fast hårt och båda bakbenen. Så efter att fixat allt detta så ska vi hålla Smilla stilla nu några dagar!! Jo lätt tycker ni men Smilla är full i enegi och kan inte vara stilla. Så just nu sitter hon i en transportbur för att ej kunna slita upp alla fel i ryggen. Sen så får hon ej vara med dom andra hundarna och får ej gå promenader. Så det blir korta kisspauser ute på gräsmattan i koppel och så sen hålla henne stilla och lugn inne.. Så det blir att kämpa i veckan med att hålla henne stilla.. Men vi gör det för hennes egna bästa och då vi fått order om att göra det för att få hennes rygg bra så måste man göra det också..

Jag bara måste få säga att jag älskar mina hästar så grymt mycket och att se dom arbeta så fint som dom gör då man rider/tömkör dom får verkligen mitt hjärta att stanna.. Nu var ju Pajsen grymt utbildad då han kom hit men lite har vi fixat till och fått grym bra. Sen så är han ju en häst som man verkligen måste känna för att få att gå bra. Vem som helst kan inte hoppa upp och kräva att han ska gå bra. Min man red han idag och dom har inte gått så bra ihop då min man inte riktigt vet hur man ska rida Pajsen. Men idag så föll som allt på plats och han kunde rida han hur grymt bra som helst. Jag känder mig så glad då jag ser att dom börjat kunna gå bra ihop. Medans min man red Pajsen så passade jag på att tömköra Ettan och ja vad ska man säga? Hon var så grymt jävla duktig och gick med skallen nere och arbetade på så grymt bra genom hela kroppen. Jag bara känner mig så stolt då jag ser henne. För det hon kan är ju det jag lärt henne och då känns allt så mycket roligare. Jag är så glad att jag valde att köpa henne fast jag då ändå kände att jag ej ville ha en unghäst som bara stått i en hage. Men nu snart 1 ½ år senare så är jag bara så glad att jag tog henne.. Folk som säger att det är så mycket jobb med unghästar har verkligen inte träffat Ettan. Jag gav henne en min kärlek och visade att hon kunde lita på mig och jag fick så GRYMT mycket mer tillbaka av henne.. Hon gav hela sig själv och gör idag allt jag ber henne om..